Barnteaterfesten i LundBasen för scenkonstbiennalen för barn- och ungdomsteater Pia Paglialunga har haft fullt upp med att ge vägbeskrivningar och ta emot grupper och tror inte att hon hinner se en enda föreställning.
Fördjupning [2008-05-21]

Barnteaterfesten i Lund

intervju. Nummer sneglar mot Lund där Bibu, scenkonstbiennalen för barn- och ungdomsteater pågår mellan 21 och 24 maj. Och för att döva längtan efter massor av barnteater ringde vi upp chefen för alltihop, Pia Paglialunga.

Bibus biennalbas Pia Paglialunga har mycket att göra. Från att ta emot grupper som anländer till att ge busschaufförer vägbeskrivningar – och ingen tid att se alla de spännande föreställningarna. Men det är mer än föreställningar som får plats på festivalen som nu arrangeras för andra gången: workshops, seminarier och föreläsningar är också en del av utbudet.


En dum fråga kanske, men varför är det viktigt med barn- och ungdomsteater?
   – Unga ska få ta del av olika sätt att uttrycka sig, det är viktigt. Och så klart också känna igen sig. De ska få utöva och ta del av bra konst och få med sig att det är okej att uttrycka sig på olika sätt. Konst speglar ju ofta hur samhället ser ut och det är bra att i tidig ålder komma i kontakt med budskapen.


Men måste man göra skillnad på barn- och vuxenteater?
   – Både ja och nej. Vi gör det ofta lite för mycket, istället för att bjuda unga på konst utan att åldersbestämma den. Internationellt är det bättre, och framför allt på dansarenan, i Frankrike har man spelat samma föreställning för barn på dagen som för vuxna på kvällen. Jag tror att vi skulle kunna göra mycket mer av den sortens föreställningar. När man delar upp är man genast inne på rätt och fel-etikettering. Vi måste våga vända och vrida på det tolkningsföreträde som vuxna har. Vuxna väger in sina egna fördomar om vad barn kan och inte kan ta till sig – och det skulle vara bra om till exempel skolor skulle våga ta in mer abstrakta och knasiga grejer. Pedagogik är fantastiskt, men måste konst vara pedagogisk? Får inte konst vara konstig? Men jag har också haft några av mina stora teaterupplevelser på barnföreställningar.


Vad händer på biennalen just nu?
   – Massor på en gång! En grupp från Rwanda har just kommit, samtidigt spelar en grupp från Dramaten i ett rum där det från början inte fanns någon teknik, så de har fått bygga och fixa själva. Det är de nog inte vana vid! Det pågår seminarier och föreläsningar om barn och hur barn fungerar. Dessutom försöker jag ge busschaufförer vägbeskrivningar. Det verkar omöjligt för mig att se någon föreställning här.


 


LÄNK
Bibu

Astrid Claeson

Share/Bookmark
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare