Som med alla klassiker har många sin egen bestämda uppfattning hur verket ska framföras. Magnus Bergquist har använt sig av Göran O Erikssons översättning från 1983 och låter pjäsen utspela sig i en obestämd dåtid.
– Det fanns ingen anledning att placera den i nutid. Historien hinner upp verket gång på gång. Kopplingen till Fadime och hennes pojkvän är så tydlig att den knappt behöver påpekas, säger han – och påpekar just den…
För Magnus Bergquist är Romeo och Julia en älsklingspjäs. Redan som tonåring kom han i kontakt med verket, då som illustrerad klassiker.
– Den var mer för mig än Buster, Tarzan och Fantomen.
Mycket våld och action
Tragedin om det unga kärleksparet skrevs någon gång under åren 1594 till 1596 och har därmed flera hundra år på nacken. Handlingen kretsar kring de två rivaliserande familjerna Montague och Capulet. Mellan dem står patriarken och makthavaren Escalus. Romeo och Julia tillhör var sin familj och blir blixtförälskade i varandra trots att deras kärlek är omöjlig. Omvärlden är helt oförstående, men själva låter de inget stå i vägen för den – inte ens döden.
Det är en våldsam pjäs och Magnus Bergquist sticker inte under stol med att det stundvis blir brutalt på scenen med knivar, sparkar och slag.
– Vi har valt att göra en råare tappning med mycket action. Samtidigt är föreställningen full med romantik och sentimentalitet.
Omättligt ämne
Han hoppas få se tårfyllda ögon i publiken, men vill också uppmana till eftertanke.
– Det är viktigt att man upplever historien på fullt allvar. En tragedi ska provocera publiken till förändring och i det här fallet berätta vad allt hat kan leda till.
På frågan om det inte finns en risk att publiken blir mätt på Romeo och Julia kommer svaret utan en sekunds tvekan.
– Aldrig!
Loading ...
