Nyheter [2006-01-24]

Bebispubliken hett villebråd

TREND. De är överallt. I Suzanne Ostens teatersalong, i Ögonblicksteaterns referensgrupp och i Glitterbirdprojektets blickfång.    I jakten på nya målgrupper har teatrarna förstått att spädbarnen är framtidens publik.

Utsålt. Utsålt. Utsålt. Stockholm stadsteaters satsning på Babydrama är en hit i barnvagnskretsar. Tidigare har Dockteatern Tittut i Stockholm gått i bräschen för svensk smååringsteater med sina föreställningar från två år. Nu är det specialkomponerad barnteater för halvåringar till ettåringar som tar plats på scenen. Babydrama handlar om den stora livserfarenhet ett spädbarn har: Magläge, förlossning, föräldramöte. Regissören Suzanne Osten och manusförfattaren Ann-Sofie Bárány beskriver bebisen som den idealiska åskådaren:
   ”Närvarande i nuet. Tänker inte på vad den ska ha till middag, göra imorgon eller sa igår. Fri från konventioner. Har inte läst recensioner. Förutsättningslöst mottagande. Tydligt vaken med stora öppna ögon. Svarar med kropp, själ och sinnen. Ärlig i sitt gensvar.”
   Men redan år 2000 startade Klangfugl i Norge. Ett treårigt projekt i norska kulturrådets regi som syftade till att ge barn mellan 0 och 3 år kulturupplevelser. Nu är Klangfugls efterföljare Glitterbird redan inne på sitt tredje och sista år. Glitterbird är ett EU-projekt med norska, ungerska, finska, franska och danska aktörer där allt från abstrakt modern dans till poetisk dockteater och installationer för de riktigt små blivit verklighet.

Här blir dekoren tuggvänlig
Det var också Klangfugl-projektets presentation på Teaterbiennalen i Umeå 2005 som inspirerade Ögonblicksteatern i samma stad att satsa på spädbarnsteater. Efter en researchresa till Oslo ligger teatern nu i startgroparna för att arbeta fram en föreställning i samarbete med en referensgrupp bestående av 6-8-månadersbebisar och deras föräldrar.
   – Man kan få världens kontakt med en sån liten människa, säger skådespelaren Karin Larson.
   Hon tänker sig tuggvänlig dekor, ramsor, rytmer och starka känslor när spädbarnsföreställningen har premiär till hösten, eller möjligen i slutet av våren.
   Om den tilltänkta målgruppen säger hon:
   – De har en förmåga att lyssna av och tolkar hela tiden sin omvärld. De uppfattar hela tiden komplexa saker. De är vana vid att inte förstå. De vill gå på upptäcktsfärd.

Även finska bebisar får teater
På andra sidan Bottniska viken i Vasa hade Mamma Magikern premiär i november. Den handlar om det lilla barnets första upplevelser i och utanför livmodern fram till den första födelsedagen. Föräldrar och barn får röra sig fritt i utrymmet, skötbord finns att tillgå.
   Besläktad med spädbarnsteatern är den Barnvagnskabaré som Riksteatern och Länsteatern Örebro har premiär på i september. Men här är målgruppen nyblivna föräldrar, barn upp till krypåldern får följa med. Ett av kabaréns ämnen: att det finns så många aktiviteter för (späd)barn att man inte vet var man ska ta vägen…
   Orsakerna till den pågående bebiskulturinvasionen är flera. För många tycks nyfikenheten på det ordlösa spädbarnet vara drivkraften. Unga Klara har tagit intryck av den franska psykoanalytikern Françoise Dolto som redan på 1940-talet började samtala med några veckor gamla barn. Karin Larson nämner FN:s barnrättskonvention och alla barns rätt att delta i det kulturella livet. En infallsvinkel i samma riktning ger Karin Helander, professor i teatervetenskap och föreståndare för Centrum för barnkulturforskning vid Stockholms universitet, i en krönika på www.barnkultur.se: ”Man kan roa sig med att fråga från andra hållet s.a.s. – när är det dags att sluta uppleva konst – vid 93 eller 85 eller 67? Det känns absurt med en äldre åldersgräns – kanske är det lika absurt med en yngre?”

Malin Palmqvist

Share/Bookmark
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare