St Ann’s Warehouse bildades 1980 och scenen är känd som en av de mest vågade i New York. Artister som John Cale, Lou Reed, David Byrne och Rufus Wainwright har uppträtt och experimenterat här, liksom grupper som Londons Royal Court Theatre och The Wooster Group.
2001 flyttade detta konstnärscenter till en före detta kryddfabrik i området DUMBO (den lokala förkortningen för ”Down Under the Manhattan Bridge Overpass”), ett chict industriområde som är helt onaturligt inplacerat mellan Manhattan Bridge och Brooklyn Bridge på Brooklyns västra strand
Åren efter 11 september-attentaten och det så kallade ”kriget mot terrorn” har flera av New Yorks artister och större scener visat intresse för den muslimska kulturen och Mellanöstern. Exempelvis hade Tony Kushners Homebody/Kabul premiär redan i december 2001 och nu under våren har Lawrence Wrights monolog My trip to Al Qaeda, som bygger på Pulitzervinnarens bok The Loomin Tower: Al-Qaeda and the Road to 9/11, spelats i New York.
Den konstnärliga ledaren för St Ann’s Warehouse, Susan Feldman, har valt ut tre föreställningar under säsongen 2007 som fokuserat på muslimskt liv och leverne sett mot en västerländsk bakgrund.
Två pjäser av Adelheid Roosen, en holländsk skådespelerska och dramatiker, föddes ur hundratals intervjuer med araber som emigrerat till Holland. The Veiled Monologues och Is.Man fick världspremiär nu i oktober på St Ann’s.
Pjäserna tar med publiken till den islamistiska flyktingkulturen med sina intima porträtt av muslimska kvinnor och män som lever i Holland. Is.Man är den starkaste och mest nyskapande av pjäserna, med Youssef Fjoerd Idilbi i huvudrollen som Furkan, en turkisk-holländsk man. Den handlar om så kallade ”hedersmord”, som fortfarande är vanliga i vissa delar av Mellanöstern och därmed gör ämnet aktuellt. Vilket kan förvåna en västerländsk publik.
En man i publiken kommenterade föreställningen så här efteråt:
”Den här sortens pjäser förklarar varför teaterkonsten fortfarande är viktig. Både min hjärna och mitt hjärta har öppnats mer tack vare den.”
Systerprodukionen, The Veiled Monologues är inte lika drabbande. I stil med Eve Enslers The Vagina Monologues är detta stycke en serie av ärliga monologer om kvinnors olikartade, vaginala erfarenheter. I detta fall är det förstås extra sällsynt att få en inblick i muslimska kvinnors mest intima värld, men det gör inte upplevelsen mindre märklig. Produktionen kändes också mer amatörmässig än Is.Man, vilket knappast hjälpte det kulturella ambassadörsskapet på traven.
Härnäst spelas Black Watch, som är ett kritikerrosat drama från The National Theatre of Scotland. Med utgångspunkt i en militäranläggning följer historien Skottlands mest framgångsrika regemente på sin slutgiltiga turné i Irak, baserad på vittnesmål från 10 av männen som deltog. Susan Feldman säger:
– Sedan i april förra året har vi väntat med stor spänning på att ta hit den här produktionen från The National Theatre of Scotland. Ibland blir man besviken på produktioner som inte lever upp till sina hyperbola rykten, men Black Watch hör inte till dem. Den är teatral, spännande och utmanar scenkonstens konventionella gränser.
Black Watch spelas 20 oktober – 11 november på St Ann’s Warehouse i New York
Loading ...
