”Ont är gott och gott är galenskap”. Tyngd av helvetes kval efter mordet på kung Duncan vacklar en desillusionerad Macbeth mot galenskapens rand. Medan han sträcker sina blodiga händer mot himlen, tänker jag att ondskan kanske var enklare förr. Tydligare. Idag är förklaringskedjan så lång mellan döda arbetare i u-länder och storföretag i väst, att begreppet ondska dribblats bort. Att stå med blodiga händer och brinna i helvetet, har blivit passé i ondskans utveckling.
I Öllegård Groundstroems bearbetning och regi upprättas ondskan med sitt tydliga och mångbottnade ansikte. Men i denna delvis moderna tolkning, handlar det lika mycket om att leva upp till andras förväntningar, söka bekräftelse. Men nej, Macbeth är inte en sucker för facebook, även om han har goda potentialer för det. Originalmanuset finns kvar, replikerna är de ursprungliga men omkastade och nedskurna, rollerna har skurits ned till åtta i antal. Macbeth lider under egots bottenlösa bekräftelsebehov och under en traditionell mansroll, den som bidragit till framväxten av förgörare genom historien.
I rollen som Macbeth träder Olof Bergström fram som en karaktärsskådespelare. Han skildrar en man som rör sig över oändliga psykologiska landskap och skildrar därmed ondskans komplexitet. För ingen föds till en mördare, man blir en under givna förutsättningar.
I Groundstroems bearbetning blir Macbeth en skälvande upplevelse av febrig maktlystnad, där häxornas onda magi ersatts av inre demoner hos Macbeth och hans hustru. Rummet är tidlöst. Kulisser av borstad stål tornar upp som slottsmurar, krigiskt kala och kalla. Ljus av Emma Magnhagen arbetar föränderligt mot metallen och tillsammans med regin blir Macbeth en visuell och koreografisk njutning.
Och om scenerna är som skräckslagna hjärtslag, blir sångnumren både förstärkare och avbräck. Tolkningar av bland andra David Bowie, Stefan Sundström och Cornelis Vreeswijk kastar samtida sken över pjäsens originalhandling. Macbeth i Regionteaterns tolkning blir på samma gång en andlös tragedi som en underhållande musikteater, en elegant uppförd klassiker som en samhällskritisk spegling av nutida rollförväntningar.