Beräknad naivism

Teater Insite lämnar sitt namngivande koncept, det vill säga platsspecifika uppsättningar och upplösning av gränsen mellan scen och salong. De gör det med Line Knutzons Det är nu det nya, en enaktare från 2001 där dramatikern fortfarande grundar med den sorts Harold Pinterska absurdism som arbetar med omvändningar och lätta abstraktioner.

Det är symboliskt att en av de tre rollfigurerna ber att få byta namn: Knutzon bygger texten kring motsatserna innanför–utanför och förfrämligar med tragikomiska vridningar av perspektiven.
   De tre är det unga paranoida paret Pål och Pytte, som isolerade i sin lägenhet förundras över vad det innebär att bli vuxen, samt deras vicevärd herr Pind.

Knutzon driver med den psykologiska realismen såtillvida att Pål och Pytte berättar traumatiska barndomsminnen för varandra, för att hålla fast sina identiteter och förklara sina neurotiska hangups.
   De klamrar sig desperat fast vid varandra, genom att dansa och genom melodramatiska gräl, inför en fientlig och föränderlig omvärld.

Allegorierna är inte precis svårgenomskådade, men genom förflyttningar av ord och uttryck blir de ändå inte självklara. Knutzon leker med en beräknad naivism i replikerna – ”det är bra att det är på det här viset och inte på något annat vis” – något som Insite fint tar tillvara i både spel och scenografi.

Matthias Hahne Thorbjörnsson och Viktoria Flodström gör Pål och Pytte i ett ganska högt tonläge, med mycket kroppsliga markeringar i form av neurotiska rörelser och överdrivna minspel. Men tonen och spelstilen saknar inte variationsnivåer, och den fungerar utmärkt, i synnerhet när den kontrasteras mot Bertram Heribertssons lumpiga vicevärd.
   Heribertsson är värd en särskild eloge: en underhållningsskådespelare och såpastjärna som väljer att arbeta med en konstnärligt syftande frigrupp och på köpet vidgar sitt skådespelarregister till oanade nivåer.

På det hela taget är det en ambitiös uppsättning med väl investerade spelenergier och balanserat mått av självironi. Slutpoängen är lagom moralisk och inte ett dugg ironisk: det är genom omsorg om skyddslösa som man kan glömma sitt oroliga själv och finna ro i en hektisk och hotfull tillvaro.