Fysisk start på BergmanfestivalenToneelgroep, Amsterdam inledde föreställningsblocket under Bergmanfestivalen med en starkt expressionistisk tolkning av Ingmar Bergmans Viskningar och rop. På bild: Chris Niervelt som spelar Agnes.
Fördjupning [2009-05-28]

Fysisk start på Bergmanfestivalen

BERGMANFESTIVALEN. Kroppsvätskorna flödar, rockmusiken dånar och minst en skådespelare är naken på scenen under i stort sett hela föreställningen. Den börjar starkt, Bergmanfestivalen.  Åtminstone sett till sceniskt uttryck.

Vad är väl ett sinnligt doftande vårlandskap i jämförelse med en överdos ångest i Bergmanland? Det är högtidsdagar för alla Bergmanentusiaster som just nu kan hitta sina alldeles egna smultronställen på olika platser i Stockholm där Ingmar Bergman International Theatre Festival huserar under perioden 27 maj–6 juni.

Festivalens första dag innehöll bland annat filmklassiker som just Smultronstället och Skammen på biografen Saga, men också holländska Toneelgroep, Amsterdams scenversion av Bergmans Viskningar och rop (Kreten en Gefluister) i regi av Ivo van Hove som kom att bli dagens höjdpunkt, om än inte den optimala förfesten med tanke på att det stora invigningspartyt på Berns ägde rum precis efter föreställningen. 

Men visst gav kontrasten en extra dimension. På scenen, en nästan olidligt stark dödskamp som förs av en naken och i sina egna extremiteter insmord Agnes, Bergmans eventuella svar på Indras dotter i August Strindbergs Ett drömspel. I salongen, en galaklädd och väldoftande teaterelit på festhumör, skönt berusad av bubbel. 
   Nej, Bergmans berättelse om en döende kvinna som vårdas av sina två systrar och en sköterska i deras gemensamma barndomshem är inte lättsmält. Och när Toneelgroep, Amsterdam omförvandlar den tillbakahållna, svartvita estetiken från filmen till expressionistisk, utlevande splatterteater understödd av groteska videoprojektioner till tonerna av bland andra Janis Joplin, så blir dramat om möjligt ännu svartare.

Aldrig har väl dödsångest skildrats så övertygande och samtidigt märkligt nog coolt på en scen.  Scenen när Agnes likt en Kristusgestalt återuppstår från de döda för att skapa sitt sista konstverk för tankarna till författaren John Ajvinde Lindqvists zombies i Hanteringen av odöda.
   Nej, denna holländska version av Viskningar och rop flirtar inte med Bergmans formspråk, utan utmanar det. Ett bra exempel på hur en klassiker kan tolkas istället för att förvaltas och förhoppningsvis en utgångspunkt för resterande programpunkter under festivalen.


 


Dagens Bergmantips
Nummer tipsar om övriga bubblare i festivalkalendariet, ett tips om dagen.


28 maj, 18.00–19.30
Through a glass darkly av Ingmar Bergman, Lilla scenen, Dramaten
Visst blev det en besvikelse att Cate Blanchett aldrig kom, men vi kan ändå glädjas åt Michael Attenborough, regissör och teaterchef på Almeida Theatre i London bjuder på en läsning av Ingmar Bergmans kammardrama från 1961, om den självupptagne författaren och änklingen David inte kan det väl handla om Bergman själv? Med skådespelare som John Bowe och Alex Jennings.


29 maj, 10.00–16.15
The unknown Bergman, heldagssymposium, Målarsalen, Dramaten
Stiftelsen Ingmar Bergman ger ett endagssymposium med internationellt ledande Bergmanforskare. Bland annat föreläser Maaret Koskinen om filmen Tystnaden under den lite otippade rubriken Sex and the city: Embodied visions and the eroticism of language. Vidare avhandlas judiska motiv i Bergmans filmer samt det hos Bergman föga utforskade queertemat. Nummer imponeras av de nytänkande perspektiven under detta symposium. 


30 maj, 20.00–22.45
Aus dem Leben der Marionetten (Ur marionetternas liv) av Ingmar Bergman, Stora scenen, Dramaten
Gästspel från spännande Thalia Teater i Hamburg. Föreställningen bygger på Ingmar Bergmans manus till filmen Ur marionetternas liv (1980), hans enda tyska film. Om hur den välanpassade Peter Egerman mördar en prostituerad och efteråt ringer sin psykiatriker. En tysk kritikersuccé som nu kan ses i Stockholm. Med svensk textning för den som liksom Nummers medarbetare har förträngt sin gamla skoltyska.


31 maj, 10.00–18.00
Lava: I can’t believe it’s Bergman, marmorfoajén med flera platser, Dramaten
Lavas arbete under våren på temat Ingmar Bergman visas nu upp på Dramaten. Det blir film, teater, dans, utställningar och mycket mer. Nummer ser särskilt fram emot gruppen P*fects dansföreställning inspirerad av Ingmar Bergman gruppen är en av de få som i Sverige praktiserar dansstilarna wacking och voguing – och Ingmar Bergman improviserat, Unga improvisatörer tolkar Bergman. Båda äger rum i Marmorfoajén under dagen. Installationen Bergkvinnan, om Ingmar Bergmans älskarinnor, tycker vi också låter lagom peepshowkul. Särkilt när vi läser att den görs ur perspektivet ”belysa och diskutera kvinnans roll och synen på kvinnan” i Bergmans konstnärsskap. Obs: I can’t believe it’s Bergman pågår under hela Bergmanfestivalen – läs mer här.

1 juni, 20.00–21.20
La douleur (Smärtan) av Marguerite Duras, Lilla scenen, Dramaten
Om inte årsbarn så var i varje fall Marguerite Duras (född 1914) generationsbarn med Ingmar Bergman (född 1918), båda med andra världskriget som vardag under ungdomen. Svärtan och smärtan är också gemensamma nämnare i deras verk. Helt logiskt är det alltså att Les Visiteur du Soir från Paris gästspelar med La douleur under Bergmanfestivalen, en monolog med Dominique Blanc i regi av Patrice Chéreau som något höjer den låga kvoten på franska gästspel i Stockholm. Svensk textning under föreställningen underlättar förstås.

2 juni, 20.00–22.00
Rosmersholm av Henrik Ibsen, Tornrummet, Dramaten, Fri entré
Henrik Ibsens klassiker Rosmersholm i radiobearbetning av Ingmar Bergman och regi av Gunnel Lindblom sänds som liveradio i Tornrummet på Dramaten. Introduceras av Gunnel Lindblom och Magnus Florin. För oss som vill lyssna tillsammans. 

3 juni, 20.00–21.25
Eraritjaritjaka efter texter av Elias Canettis verk, regi Heiner Goebbels, Stora scenen, Dramaten
Ett gästspel från Lausanne som är baserad på korta texter skrivna av 1981 års nobelpristagare, Elias Canetti. På scen ser vi skådespelaren André Wilms tillsammans med stråkkvartetten The Mondrian Quartet i en föreställning som blandar teater med film och livevideo. Nummer lockas av den romantiska titeln, Eraritjaritjaka, som lär betyda ”full av längtan efter något förlorat” på aboriginernas språk. Obs! Spelas på franska med svensk textning.


(Uppehåll i rapporteringen p g a Teaterbiennalen i Borås)  
   
Bergmansfestivalens webbplats 
Bergmansfestivalens blogg

Ylva Lagercrantz

Share/Bookmark
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare