Bernardas hus på Upsala stadsteater

En allegori över ett intolerant Spanien – och sjuttio år efter att Lorca mördades av Francoanhängare spelas på Upsala stadsteatrer allegorin som bara innehåller kvinnoroller – och en man, men honom ser vi aldrig. Dock, som så ofta, är det kring mannen mycket kretsar. Om man vill vara spekulativ säger man att teatern sätter upp Bernardas hus just för att vara politiskt korrekt (bara kvinnor på scenen) och för att hylla en av vår tids stora dramatiker. Men jag tror att det finns en annan anledning. Alldeles bortsett från att det är en rasande bra pjäs.
   Bernarda (Anna Carlson) går tungt omkring på sitt blåa kakelgolv, de röda väggarna reser sig som de murar de är. Nu ska det sörjas i åtta långa år. Hennes fem döttrar ska låsas in och sörja fadern. Sex dörrar ut till resten av huset, en övervåning med kvadratiska fönster – i Bernardas hus viskas det, skvallras det och förtrycks det på alla håll och kanter. Viveca Dahléns Poncia vet allt, ser allt. Likaså Anki Larssons piga. Bernarda själv vill gärna tro att hon har döttrarna under fullständig kontroll, men Poncia vet att tystnaden i huset beror på att det bor en storm i varje rum. Förtrycket går igen. Och igen. Regissören Rebecca Forsberg tar detta förtryck på allvar och gör det med säker hand – det vilar ett kommande knivhugg bakom varje smekning.
   Visuellt är föreställningen riktigt snygg. Bitvis dansas den fram, det är rent och grafiskt. Jennie Silferhjelms Adela, som gör uppror, är underbar i rollen. Uppnosig lillasyster, kärleksfull syster och den som smakat livet och vägrar leva instängd hos mamma tyrann. Överhuvudtaget är systrarna välspelade porträtt, lika älskansvärda som förfärliga. Så fullständigt beroende av varandra och varandras hatade spegelbilder. En förtryckt förtrycker den som står till buds.
   Jo, man kan alltså spela Bernardas hus – för att det är en lysande pjäs och en modern klassiker. Men framför allt kan man spela den i Sverige 2006 – ett land där många flickor och kvinnor inte får leva som de flickor och kvinnor de ser i det nya hemlandet. Och trotsar detta. Och därför dör.