Kvinnan som är mer framgångsrik än sin man. Och mannen som inte klarar av det. Känns det igen? Kullehusteatern sätter upp August Strindbergs Kamraterna i en nedbantad version som gör Bertha mer sympatisk än så som Strindberg skrev rollen. Som nämligen modellerades efter hans första hustru Siri von Essen. Skådespelaren Linda Kulle är satt att förvalta Bertha.
Vem är din Berta?
– Hon är kvinna och konstnär men har inget annat val än att gifta sig. För hennes föräldrar har gått bort och inga stipendier ges till kvinnor och inga kvinnor antas till Parissalongen. Det finns ju hur många sådana kvinnoöden som helst – begåvade författare och målare som inte fick en chans för att de var kvinnor. Men Bertha är en stark person! Axel lovar att de ska leva jämställt och när hon blir antagen till Parissalongen, men inte han, säger hon att hon kan försörja honom. Men det klarar inte han som vill att allt ska vara som förr. Det ser man ju överallt i dag också. Gubbväldet makar inte på sig.
Vad beror det på?
– Den frågan borde man ställa till männen för den ställs aldrig till dem. Det tenderar att kretsa för mycket kring kvinnorna, att de får svara på frågorna. Det är så mycket Bitterfittan, Maria Svelands roman, över den här pjäsen: ”Jag älskar dig jättemycket, men det du gör nu är så fel – hur fan ska jag göra?”. Bertha säger ”Lyft upp mig ur min förnedring till din sida”. Och det är så sant!
Tycker du om Bertha?
– Herregud ja! Jag förstår henne så väl. Det jag tycker om är att hon får ta plats. Vilken revansch hon får när hon antas till salongen och Axel blir refuserad! Så många kvinnor blev och blir det så det är dags att en man får känna på det, och han har ju hur många andra chanser som helst. Och att hon firar med att supa till när hon antagits för man får bete sig mänskligt! Hon är som jag, haha! Nej, jag skojar bara!
Varför har ni bearbetat Kamraterna så kraftigt?
– Vid första genomläsningen satt vi bara och asgarvade och frågade oss vad tusan det var Strindberg sa! Han har ju skrivit Bertha som en osympatisk kvinna som blir skadeglad när hon antas till salongen men inte Axel. Men vi läser henne som att hon inte har något annat val och har gjort henne mer sympatisk för att belysa hennes situation.
Kan man göra om rollen så?
– Ja, jag har fått frågan varför vi inte spelar pjäsen i sin helhet, varför vi inte visar upp den i all sin fulhet. Men vi tyckte att det var mer spännande att belysa en annan karaktär. Jag är för att ta en klassiker och göra om den! Och jag tror att vi lyckas charma Strindberg i slutet. Vi säger ungefär: ”Vi vet vad vi har gjort med ditt verk.” Om inte annat skrattar nog Siri i sin himmel!
Du har tidigare spelat Fröken i Spöksonaten, hur är det att göra Strindbergs kvinnor?
– Jag vet inte hur jag skulle definiera att spela hans kvinnor … Men lite lustigt är att Fröken och Bertha står i motsatsförhållande till varandra: Strindberg tycker synd om Fröken som är instängd i det borgerliga livet, men Bertha står ju för Siri och han var sur på henne. Man får hela tiden räkna in hans personliga vendettor!
LÄNK
Kullehusteatern
Loading ...
