Så när Anette Benings 45-åriga teaterskådespelerska Julia Lambert i filmen Being Julia tar sig en ung älskare som kunde vara hennes son, så känns det helt rätt. För varför ska världen och lyckan bara tillhöra åldersgruppen 15 – 30 år?
Filmen, som bygger på författaren W. Somerset Maughams klassiker Teater, är en härlig orgie i engelsk teatermiljö daterad 1938: guld, plymer och depraverad mellankrigstid andas tungt i de dammiga kulisserna. Och i scenens epicentrum står alltså en självlysande Julia Lambert (Bening) på toppen av sin karriär som Londons mest firade skådespelerska.
Men utanför scenen är lyckan mer komplicerad. Julia kan inte skilja på yrke och privatliv, utan använder sig av samma repliker i båda världarna, påhejad av sin sedan femton år tillbaka döde mentor, Jimmie Langton (Michael Gambon) som spökar för henne i kulisserna med repliker som ”Bara på teatern finns verkligheten, allt annat där ute är fantasi”. Och ”I krig och teater är allting tillåtet”.
Rum för älskare
Resonemangsäktenskapet med teaterproducenten Michael Gosselyn (Jeremy Irons) är i sig en chimär, och lämnar mycket utrymme över åt den unge, sociala karriäristen Tom Fennel (Shaun Evans) att erövra. Ja, så rullar den intrikata intrigen igång.
Oavsett vad man tycker om handlingen, så är Being Julia rakt igenom Anette Benings film. Så nominerades hon också till en Oscar för rollen. Den borde ha blivit hennes.
Filmen har Sverigepremiär fredag 2 september.
Loading ...
