Egerbladh och Elsa. Birgitta och Beskow. Två storheter från olika tider och med olika uttryck. Men visst känns det trots allt alldeles självklart att koreografen, som är en mästare på att koka ned såväl tjechovska trädgårdar (Tjechovträdgården på Stockholms stadsteater) som sackska filosofier (Dagar av sol och regn på Folkteatern i Gävleborg) till ordfylld dans, nu kliver in i den konstnärliga sagoberättarens universum. Elsa Beskow, hon som gav oss odödliga berättelser och bilder, den om de färgglada tanterna, Putte i Blåbärsskogen, Olles skidfärd, Solägget och många andra. Hon gav oss blomsteralfabetet och årstidsfantasierna.
Uppsättningen är förlagd till blåbärsskogen. Där svassar Peter Gardiners kantarell över scenen och där finner Kajsa Reingardt sitt rätta jag i en röd jordgubbshatt. Rörelsespråket och variationen är det inget fel på. Inte heller musiken, som svärmiskt strömmar ut över rummet från Niklas Brommares musikaliska fingrar. Fingrar som hanterar såväl vibrafonen, pianot som slagverket. Ibland får han hjälp av Bernard Cuachard på melodika eller dragspel.
Samme Cauchard strösslar uppsättningen med franska citat och förser sin gänglige och rätryggade folkskolelärare med obegripliga stavningsramsor inför barnens lydiga uppsyn. Han förmedlar en konservativ världsbild, som går att skratta åt idag.
Egerbladh själv har strösslat sin föreställning med lite av varje. Lite blåbärsbollsjonglering, lite trolleritrick, lite rim. Och så humor förstås. Riktigt roligt blir det när Reingardt och Malin Halland gör Den välbekanta versen Den lilla lilla gumman som läbbig spökhistoria under ett paraply.
Ann-Sofi Nyströms scenografi och kostym samt Sutodas projektioner placerar oss med förhållandevis enkla medel i blåbärsskogar och vinterlandskap. Det är charmigt, rörande, knappast en föreställning gjord av något blåbär på området – om uttrycket ursäktas. Men i min smak blir resultatet ändå aningen lojt och spretigt. Trots flugsvampshattarna blir det aldrig riktigt giftigt. Sexåringen vid min sida verkar inte hålla med. Han ler förnöjsamt föreställningen igenom och känner igen sig.
Loading ...
