Teaterrepubliken tar de fulla konsekvenserna av arbetslinjens kulturpolitik. Trötta på att låta a-kassan utgöra en smygfinansiering av kulturverksamhet bestämmer man sig för att bredda försörjningsbasen och satsa på entreprenörskap.
Tre allvarliga skådespelare i svarta kostymer pitchar frigruppens varumärke med blädderblock och balansräkningspresentation.
Kultur som är självbärande, som inte ligger verklighetens skattebetalarfolk till last. Vilken lycka! Efter föreställningen finns det möjlighet att köpa optioner i detta efterfrågediversifierade näringssegment. Kulturellt mervärde och ”scenbefäst” kommunikationsförmåga utlovas.
Vad är då kärnverksamheten, så som den presenteras i gruppens sales pitch? Jo, man tar position på den privatiserade apoteksmarknaden. Smart som attan, inte bara egenföretagande, utan dessutom den borgerliga kulturpolitikens andra hajpade intäktsfaktor: kultur och hälsa.
Pillerburkar med Tomas Tranströmer-citat – kanske kan man rentav smyga med lite folkbildning i kundperspektivet, utan att störa populisterna.
Det var länge sedan jag skrattade så gott som åt Teaterrepublikens skarpa och – trots det förföriskt mjuka tonfallet – elaka satir, som inte bara vänder sig mot nyliberal kulturpolitik, utan nästan lika mycket mot själva teatersamhället.
Med bortrationaliserad fjärde vägg blir det laidback improvisationsteater och ”blaskig” teatersport, som exempel på apotekets bonuserbjudanden. Det sistnämnda inslaget är trots skådespelarnas nedgörande självkritik inte alls dåligt. Och dessutom, inemellan, spelas seriöst (inte!) relationsdrama på ”0,85 kvadratmeter scenyta”, om arbetslöshetens förödande inverkan på den tvåsamma kärleken.
Teaterrepubliken gör vad de rödgröna inte förmådde: bedriver politisk opposition som biter.
Loading ...
