Varför är det just din rollfigur Alceste som genomskådar den ytliga världen vid hovet i Misantropen?
– Det är en gammal pjäs som är skriven efter andra regler än hur vi skriver pjäser i dag. Karaktärerna är arketyper. Alceste är sanningssägaren.
Hur jobbar man för att ge liv åt en arketyp?
– Vi har arbetat väldigt märkligt med den här pjäsen; extremt mycket utifrån. Vi har haft väldigt lite diskussioner om ”vad” och ”varför”. Det var frustrerande men spännande, eftersom det gav frihet till skådespelarna.
Misantropen har blivit en publiksuccé. Varför, tror du?
– Jag tror den är på riktigt sexig. Det är rätt sällsynt på teatern. Vi ägnar oss ofta åt tecken för det där. Det tycker jag vi har kommit förbi den här gången.
Varför tog du gästspelet i Göteborg?
– Jag tyckte pjäsen var svår. Det var utmanande att försöka begripa sig på den. Och så längtade jag efter att stå på scenen. Varje gång man blir uppmärksammad för någon film, gäller det att balansera med någonting annat som inte är uppenbart publikflörtande. Jag tror inte jag skulle stå ut med mig själv annars.
Inte politiskt korrekt
Var det därför du tog rollen som Zingo? En rolig film som fick dålig kritik och som inte så många såg.
– Ja, jag tog rollen för jag visste att det finns folk som kommer att tycka att jag är äcklig efter det här. Men jag gick efter min egen smak också. Det var kul att göra. Jag vill inte bli en politiskt korrekt filmstjärna.
Du har sagt att Pelle Svanslös-filmen inte är särskilt utvecklande för dig, men att du vill vara med för att det är en bra barnproduktion. Du känner alltså ett ansvar som skådespelare?
– Ja, jag sysslar ju inte bara med hur ska jag utvecklas, utan också med att fråga mig: Är det här en historia värd att berätta? Vad gäller Pelle Svanslös kände jag, ”usch, ska vi göra det där en gång till?” Men det var hög ambitionsnivå på projektet och det finns väldigt lite familjefilm förutom Disney. Det är roligt att vara med i ett svenskt alternativ.
Livet är en schlager är en komedi där du spelar en aidssjuk person. Hur hanterade du balansen mellan det tragiska och det komiska?
– Jag hade läst manus och var helt på det klara med att det var en lättsam komedi. Men när vi spelade in hade jag en bild av att det var ett av världshistoriens största dramer jag höll på med. Jag tyckte det var extremt tunga scener jag hade. Fantasins kraft är enorm när man jobbar som skådis.
Fy katten, vad vidrigt!
Vad ska du göra i vår?
– Jag har ingen aning faktiskt. Jag tycker att det värsta är att veta för långt i förväg. Det är mycket värre än att inte veta alls.
Varför är det så hemskt?
– Jag känner mig inträngd i ett hörn. Att jag gärna filmar har att göra med det. Det är inte så att jag tycker illa om teater, men jag tycker det är väldigt låsande. Ett sådant här gästspel är perfekt, men när man spelar sex föreställningar i veckan, vecka efter vecka. Nä, fy katten vad det är vidrigt! Jag är nog lite vagabond.
Du sa i en intervju om Zingo, att du kände igen draget hos honom att ständigt förändra sitt liv.
– Ja, jag vill gärna ha omväxling. I mitt yrke ingår att ändra utseende väldigt mycket. Jag tycker om det. Att det påverkar mig privat stör mig inte heller. För många andra är det en stor provokation. Förhoppningsvis är det så att jag är tillräckligt säker på mig själv för att byta utseende. Det kan ju också vara så att jag inte har en jävla aning om vem jag är och att det är därför det inte stör mej.
Adam och Eva II – om tio år?
När man ser dig spela får man intrycket av att du är en positiv person som gärna ser det komiska i tillvaron.
– Det stämmer nog jättebra. Men jag är också väldigt kontrollerad som skådespelare. Jag kan bli både imponerad och lite irriterad på alla dessa människor som bryter ihop på scenen och börjar skratta. Jag är moralisk i förhållande till det jag sysslar med.
Blir det en Adam och Eva II?
– Nej, det känns som en avslutad historia. Jag, Josefin, Hannes och Måns jobbar gärna tillsammans igen. Men det skulle kännas billigt på något sätt. Däremot kanske vi gör det om tio år när vi inte lika uppenbart försöker följa upp en succé.
Loading ...
