Astor Place Theatre, Manhattan, New York. Blue Man häller målarfärg på en stor trumma och slår frenetiskt. Färgen hamnar på en duk och blir till en abstrakt expressionistisk målning. Är det konst? Vem bestämmer? Det är målarfärg som blir till konst eller skräp beroende på var den hamnar. En annan scen: Blue Man vänder blad på tre blädderblock som står bredvid varandra, snabbare än att publiken hinner läsa dem alla. En av sidorna levererar tanken: ”Nu har du ännu en gång valt att läsa på fel papper. Medan personen bredvid dig får användbar information, sitter du som vanligt här med motsvarigheten till skräppost.”
En blå varelse med tre kroppar
Föreställningen kallas Blue Man Group och har spelats på Astor Place Theatre med sina blygsamma 299 platser sedan grundarna – tre vänner i 30-årsåldern – lämnade trottoarer och parker 1991. Utanför är trafiken som:
Omsätter miljoner
Frågorna kring ytlighet, informationssamhällets baksida och gränserna mellan konst och vetenskap intresserar uppenbarligen fortfarande – idag är Blue Man Group en industri med över 400 anställda, driftskostnader på närmare 30 miljoner dollar och shower även i Boston, Chicago och på glittriga Luxor Theatre i Las Vegas med 1 200 platser. Förra året nominerades gruppens debutalbum, Audio, till en Grammy för bästa instrumentala popalbum.
Frågan är om Blue Man förlorat sin själ i den kommersiella succén. Det tycker i alla fall inte grundarna, som har tackat nej till erbjudanden om att göra allt ifrån ”Blue Man on Ice” till reklam för American Express Blue Card. De har ansträngt sig för att hålla Blue Mans själ ren. För att han ska leva inte bara i månader och år, utan i decennier. Det ser lovande ut. Snart är Blue Man tonåring.