Romarriket föds i blod är den första av fem föreställningar om romarrikets historia som Institutet, som rest sig ur Teater Terriers aska, sätter upp. Och där prisade Teater Terrier gläfste det etablerade teateretablissemanget i hälarna siktar Institutet snarare på ett bett i skrevet.
Vad är den största skillnaden på Teater Terrier och Institutet?
– Det finns en kärlekstörst i svensk teater. Den vill svara på en social beställning av det förväntade, motsvara det som politiker, skattebetalare och recensenter förväntar sig. Den bekräftar förväntningar istället för att verkligen undersöka och våga riskera något. Institutet slutar helt enkelt att försöka uppfylla de sociala förväntningarna.
Ni skriver Romarrikets föds i blod på tre veckor, repeterar i tre veckor och sedan spelas den en gång. Vad lockar med detta tillvägagångssätt?
– Vi är besatta av teaterns nu. Vi vill ta bort det repeterade momentet i teaterhändelsen och istället göra det till något exklusivt som bara sker en gång och som man faktiskt missar om man inte var där.
Blir det interaktivt?
– Ja, vi samarbetar med The Space Between som i vanliga fall bedriver klubbverksamhet, de har med sig dj:er och band. Så kommer vi att ha olika rum i scenografin, bland annat ett slags s/m-lekrum.
Efter att ha frossat i scenkonst där publiken är medskapare, där man har ögonbindel eller sover över vill jag för tillfället slippa allt ”bakom kulisserna”-tjafs och bara luta mig tillbaka och uppleva genomarbetad teater. Är det en anti-Institutet-inställning?
– Nej, jag har själv svårt för mycket medskapande teater och jag tror det är så för många som sysslar med teater: vi själva hatar det men ändå utsätter vi andra för det! Ofta finns det någonting lite låtsat över publikmedverkan som inte känns ärlig men vi försöker verkligen ge intressanta möjligheter till publiken.
Hur komma-och-gå-vänligt blir det?
– Vi kan inte tvinga folk att stanna i sju timmar men vi vill att alla ska komma prick åtta, annars kommer man inte in. Det kan låta lite hårdare än vad det är, det blir faktiskt ganska luftigt och publikvänligt. Kvällen kommer att ha sin egen rytm, det finns dryck och mat att köpa, man får förstås gå på toaletten och det blir rökpauser också.
På er webbplats kan man läsa att projekt begås i trots mot en okonstnärlig kulturpolitik.
– Ja, vi är inne på att kritisera falska resonemang om bredd och tillgänglighet. Idag kanske man lockar många men man når ingen. Jag tror att man skapar bredd kulturpolitiskt genom att ha många aktörer som är smala, inte få som är breda.
Slutligen, det slutar klockan tre, kommer det att vara kvart i tre-raggstämning tror du?
– Det är nog inte alls omöjligt! Det ska bli väldigt spännande att se hur publiken hanterar en sådan här teaterhändelse.
Länkar:
Institutet
The Space Between
Anders Carlsson debatterar teater i Nya Vågen i SR P1.
Artikel i Sydsvenskan om Institutets omtalade kurser för sina skådisar i striptease och att skära sig i armarna.