För sjätte året fylls sensommaren i Stockholmsförorten Kärrtorp av en ung blandning av scenkonst, workshops och klubbar. En ”njutningssfär” kallar Unga Tur sin återkommande festival Paradiso. Hälften av femtiotalet programpunkter som sprids över de fyra scenerna på Turteatern och Teater Reflex är gästspelande föreställningar.
Samma kväll som The aesthetics of burning a car framförs skulle jag kunna fortsätta festivalbesöket med ett panelsamtal om avsaknaden av dramatik i ny dramatik, se Svenska Mims version av En sensommarnattsdröm spelas i skogen, spana på studenter från Stockholms Dramatiska Högskolas mimprogram i tre kortare mimföreställningar, och lyssna på Jonas Bernanders monolog Bwana Bernander. Men jag koncentrerar mig på Teater Verbal.
Publiken manas in till vad som verkar vara ett extrainsatt bostadsrättsföreningsmöte. Styrelsen (i form av Joséphine Wistedt, Victor Nyström och Alexandra Dannberg) har blåvitrandiga skjortor men rör sig även avslappnat i strumplästen. Det börjar trevande trevligt med kaffe och kakor – bara för att sluta med en blodig motorsåg.
Däremellan används löst eller drömskt sammanhållna situationer, som snarare är metaforer för samhället eller en offentlig debatt, för att liksom testa politisk och filosofisk text i privat eller personifierat framförande.
Teater Verbal är en grupp som definieras av de projekt som medlemmarna gör. Ett pågående projekt är Let’s get this party started now, i vilket kvällens produktion ingår, som vill undersöka revolutionen. Gruppen har samlat material – från Hanna Arendt till Den osynliga kommitténs ”Det stundande upproret” – för att diskutera om till exempel revolutionsromantik kan vara en grund för politisk aktivism eller om det snarare avpolitiserar politisk kamp. Om revolutionen är vacker på avstånd men hotande när bilen som brinner står på ens egen gata.
De blåvitrandiga på scen vill paketera och sälja revolutionen som en ytlighet för att lugna folket utanför: Alla får bränna en bil tre gånger om året! Kast med gatsten görs till en sport! Bombtillverkning klassas som hantverk! Men när folket slutligen hotfullt bankar på dörren och vill in, ja, då åker motorsågen fram.
Än så länge är projektets frågeställningar och programförklaring intressantare än det sceniska resultatet. Det lätt improviserade och ofärdiga är möjligen en medveten poäng – The aesthetics of burning a car beskrivs som ett ”turboscenkonstprojekt” och har tillkommit efter två veckors repetitioner. Det är bara att följa utvecklingen. För tydligt är att Teater Verbal kommer att fortsätta ställa frågor.
* Scenkonstfestivalen Paradiso 6 pågår tom lördag 17 augusti och hela programmet hittar du här.
Loading ...
