Ingrid Tobiasson som Klytaimnestra och Ingela Brimberg som Elektra tillsammans med statister och ståljätten Elektra. Foto: Mats Bäcker
Recensioner [2014-08-16]

Blodröd hämnd i skymningen

Elektra av Richard Strauss
Scen: Norrlandsoperan/La Fura dels Baus på Kaserngården, Umestan
Ort: Umeå
Dirigent: Rumon Gamba
Regi och konstnärligt koncept: La Fura dels Baus, Carlus Padrissa
Koreograf: Mireia Romero
Kostym och maskdesigner: Clara Sullà
Ljusdesigner: Carles Rigual
Ljuddesigner: Lars Wern
Medverkande: Ingela Brimberg, Susanna Levonen, Ingrid Tobiasson, Thomas Lander, Magnus Kyhle, Margaretha Dalhamn, Agneta Lundgren, Katarina Leoson, Sara Olsson, Karin Andersson, Anneli Lindfors, Niklas Björling Rygert, Lennart Forsén, Norrlandsoperans symfoniorkester samt ett 40-tal statister.
Länkar: Norrlandsoperan, La Fura dels Baus


RECENSION/OPERA. Tusentals liter scenblod och en 74-hövdad symfoniorkester. Elektra är en på alla sätt överdådig uppsättning. Malin Palmqvist ser Kulturhuvudstadsårets största enskilda scensatsning i Umeå.

Containrar staplade på varandra, gropar grävda i marken, två stora lyftkranar. Det skulle kunna vara en byggarbetsplats om det inte vore för läktaren med sina 2000 sittplatser, de smala björkstammarna och de fem meter höga marionettdockorna som vilar mot marken.

Richard Strauss Elektra är den största enskilda scensatsningen i Umeås kulturhuvudstadsår. Tusentals liter teaterblod flödar från containrarna (blodet har till och med färgat ett vattendrag rosa) symfoniorkestern har utökats från 47 till 74 personer, spelplatsen är en kaserngård och ett fyrtiotal statister finns med på scenen.

Vi landar i den dysfunktionella familjen i det antika Grekland. Mamma Klytaimnestra (Ingrid Tobiasson) söker ett offer som kan ge henne sömn efter att hon och älskaren Aigisthos (Magnus Kyhle) mördat maken Agamemnon. Vid faderns jättegrav är Elektra bunden med ett blodrött snöre. Hon vill ha hämnd men den mildare systern Crysothemis (Susanna Levonen) vill inte bistå henne i mödramordet och Elektra väntar i stället in sin bror Orestes (Thomas Lander). När hämnden kommer pulserar jättedockans ansikte och läktaren vi sitter på i blodrött sken.

Ingela Brimberg gör den imponerande titelrollen med stor koncentration. Hon finns på scenen i hundra pausfria minuter. Från sval sensommarskymning till augustinattsmörker. Vadar genom blodiga vatten, svävar över marken i bröstkorgsbalkongen på sin gigantiska Elektramarionett förd av lyftkran. Hon gör, liksom samtliga sångarkollegor, mycket bra i från sig. Strauss musik får, särskilt i slutscenerna där Elektra och Orestes möts, ord som ”mäktig” och ”storslagen” att verka futtiga. Trots att orkester och dirigent sitter i ett hus intill och sångarna ser dirigenten via skärm fungerar ljud och timing nästan felfritt.

Fyrtiotalet statister blir till en Gollumartad kroppsmantel som följer Klytaimnestra i sin nakendräkt. De svävande jättemarionetterna ter sig plötsligt normalstora och sångarna i bröstkorgsbalkongerna som dockskåpsdockor. Men effekterna tar också fokus från fiktionen. Det finns en parallell historia här: skapandet av föreställningen. Detaljerna är många, i bland för många, avstånden stora och uppmärksamheten delas mellan textremsor, scenarbetare, teknik, sångröster och fiktionen även om fokus blir alltmer samlat i takt med att mörkret sänker sig över Agamemnons gravplats.

Elektra spelas i Umeå även den 16, 19, 21, 23 augusti. Sveriges radio P2 sänder Elektra den 6 september. Uppsättningen kommer att också att sändas i SVT.

Malin Palmqvist

Share/Bookmark
Vilket betyg vill du ge föreställningen? (7 st)

För att sätta ditt betyg, för musen över Nummersymbolerna nedan och klicka på exempelvis symbol nummer 3 om du vill ge betyget 3.

1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars
Loading...
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare