Brittiska StopGAP utmanar normen

En av dansarna har Downs syndrom, en annan sitter i rullstol, två är ”normala”. Idén bakom brittiska StopGAP dance company är integration, inte segregation. I Västerbottens län kommer StopGAP att ge workshops för särskolor och estetprogram och offentliga föreställningar av verken: Corpus, Dancer’s syndrome och Thank you for the eggs.
   Färden går vidare till Norge och Trondheim Community Dance Festival som vill ”utveckla dans som scenkonst med och för människor med olika kroppar, livserfarenheter och utgångspunkter”. Värd för festivalen är norska Inclusive Dance Company som liknar StopGAP. Det var efter ett besök hos StopGAP som Dans i Västerbotten började jobba för att få över kompaniet:
   – Då förstod vi att det här är helt fantastiskt, det här finns inte i Sverige, säger Jenny Lindberg engagerat och hoppas att StopGAPs besök ska bli början på något liknande i Sverige:
   – Jag vill att det ska sprida sig att alla har rätt att dansa. Det handlar om mänskliga rättigheter och tillgänglighet till kultur. En person med rullstol ska få dansa jazzdans. Normen är att man ska använda ben när man dansar. Det är ett synsätt som jag skulle vilja röra om i.