Till skillnad från vanliga publikenkäter som ofta handlar om demografi, innehåller marknadsföringsrelaterade frågor om hur man exempelvis fick tag i sin biljett eller hur man upplever tillgänglighet och service i samband med teaterbesöket, är frågorna i denna undersökningsmodell inriktade på kommunikationen mellan konstverket och mottagaren. Ett sätt att närma sig publikens bedömning av kvaliteten, skulle man kunna se det som.
Detta så kallade Well-being toolkit (ung. välbefinnandeverktyg) som nu erbjuds alla brittiska teaterproducenter har sin upprinnelse i en konferens om välmående som hölls 2005 och har nu tagits fram som hjälp för teatrarna att förstå hur de konstnärliga intentionerna når fram till publiken – hur bra publiken mår under teaterbesöket och hur de tar emot konstupplevelsen.
Flera av frågorna i enkäten påminner om dem en teaterkritiker ställer till sig själv under recenserandets gång, med svarsalternativ som (alltså) inte bara handlar om ”bra och dåligt” utan sträcker sig över skalor som, exempelvis, från ”jag befann mej mestadels i min trygghetszon” till ”jag kände mej utmanad och provocerad” eller från ”tiden gick långsamt” till ”jag märkte knappt att tiden gick”. Enkätfrågor som söker en fördjupad analys av publikens känsloupplevelser, såsom hur berörd eller engagerad jag som åskådare blir av föreställningen och hur relevant den känns för just mitt liv.
Anmärkningsvärt nog finns också en fråga som lyder ”Om du skulle recensera denna föreställning i morgondagens tidning, hur många stjärnor skulle du ge den?” Med svarsalternativ från 1 till 5.
Och när tidningarna nu internationellt sett bara tycks skära ner på allt vad kulturjournalistik och teaterkritik heter är detta kanske framtidens lösning? Åtminstone för teatern.
Detta nya mätverktyg för teatern finns hur som helst att ladda ner från The Independent Theatre Councils webbplats