Broder Hund på Teater Galeasen

Relationen mellan bröder har en alldeles särskild plats i världshistorien. Är de kungligheter dödar de gärna varandra för att överta makten. Är de bibliska dödar de också varandra av ren svartsjuka och är de bara helt vanliga bröder så slåss de hela uppväxten för att sedan älska varandra mer än sin egen familj.
   I Lucas Svenssons sena 90-talspjäs förtrycker den äldre brodern William (Claes Ljungmark) den yngre (Mats Flink) som är lätt förståndshandikappad (eller är det hans alter ego?). Nattsvarta minnesbilder av en omänsklig barndom där föräldrarna begår övergrepp på äldste sonen, som i sin tur misshandlar sin lillebror, målas med karga medel upp inför publiken.
   Regissören Natalie Ringler har reducerat Lucas Svenssons korta stycke teater till en törnbeströdd, verbal stig byggd på det klassiska brodermotivet. Lillebror agerar bokstavligen fyllehund och storebror är inte snar att inta rollen som sadistisk husse. Gamla roller från barndomen är cementerade och inte förrän lillebror hotar med att gå in på toaletten och hänga sig i brorsans begravningsslips, så veknar brodern något och om pjäsen inte slutar i någon försoning, så är det ändå ett slags möte som äger rum.
   Det är kort och intensivt drama, närmast en parentes där den stora behållningen är de båda skådespelarnas karismatiska och helgjutna samspel.