Bröderna Karamasov på Folkteatern i Gävle

Första akten är som ett intelligenstest. Skådespelarna byter roller med varandra och det är inte lätt att förstå vem som är vilken bror när och vem som för tillfället spelar pappan. Men det klarnar. Pappan bär päls och det finns fyra bröder, en alkis (Rolf Lassgård), en intellektuell (Peter Oskarson), en munk (Martin Pareto) och en betjänt (Mats Jäderlund ).
   Den grymme, egoistiske fadern sviker sina barn och de skadade barnen omvandlar sveket till hat. När fadern har mördats uppstår Dostojevskijs skuldproblematik. Vem gjorde det, vem bär ansvaret, var det nödvändigt?
   Efter paus blir föreställningen tydligare men kräver fortfarande djup koncentration. Den lyfts till oanade höjder av Rolf Lassgårds dynamiska tolkning av den äldste brodern Dmitri. Det sker utan att han spelar ut sina medspelare.
Bortsett från ett gästspel i somras, då Inkvisitorn, en scen ur pjäsen, framfördes på Elverket i Stockholm i regi av Peter Brook, har Bröderna Karamasov inte spelats tidigare i Sverige. I Gävle gestaltas inkvisitorn med torr sarkasm av Peter Oskarson. Han har fullt upp med att bränna kättare på bål. Så dyker Jesus upp och inkvisitorn dömer även honom till att brinna på bålet. Vad människorna behöver, enligt inkvisitorn, är mat, trygghet och hårda lagar att rätta sig efter, inte det som Jesus vill ge dem, nämligen ande, själ och frihet.
   Det vi ser är männens teater. De spelar, regisserar och skriver. Troligen behöver de bearbeta sin mansroll. Ska människan/mannen egoistiskt tillfredställa sig själv eller älska sina barn? De sjunger också, rysk sakralt inspirerad musik, det är mycket vackert.
   Spelplatsen i Retorten i Gasklockeområdet utanför Gävle gör så starkt intryck att den nästan tar andan av föreställningen. Stefan Wiktorssons kongeniala ljussättning låter infallande ljus utifrån brytas genom de höga fönstren. Längs de vitkalkade väggarna och på scenen står pelarliknande I-balkar fyllda med ljus.
   Faderns kärlekslöshet drabbar bröderna olika. Den ende som tycks klara sig är Martin Paretos Aljosja. Han hittar en utväg i kristen tro. Till sist låter föreställningen bröderna finna försoning och tröst hos varandra.
   De blixtsnabba eldslågorna återkommer och sätter punkt. En rekommendation: se föreställningen.