Stockholm fick i helgen en ny festival. Med medverkande från hela 23 länder är anslaget internationellt på den fyra dagar långa Stockholm Fringe Festival, förkortad Stoff, på Teater Replica. Mycket låter lockande trots att väldigt få av deltagarna var aktörer som jag kände till eller hade hört talas om i förväg.
På en fringefestival får man i stället främst förlita sig på tips från andra besökare samt läsa i programbladet för att se vad man kan vänta sig av en viss föreställning. Det senare är dock betydligt lättare sagt än gjort.
För vad kan man egentligen vänta sig efter följande beskrivning: ”Shakespeares En midsommarnattsdröm osar sex – ja! Fuck kön och Fuck åsnan. Svenska mimartisten Tobias Andersson och tyska performancekonstnären Anna Peschke skapar utifrån Shakespeares hetaste komedi en snabb, rolig och X-rankad lek med sig själva och fyra ’kärleksdockor’.” Men när föreställningarna är relativt korta som på denna festival chansar man mer än gärna, till exempel på detta suggestivt stiliserade kärleksdrama.
En lyckad chansning visar det sig också vara att gå på ryska Teatre Gongs Home. Från den går i stort sett hela publiken ut med ett stort leende på läpparna. Den underfundigt lekfulla dock- och maskteatern är både charmig och effektivt berättad. Bara dockskötarnas mörka och heltäckande klädsel tillsammans med deras väl inövade samspel är en upplevelse att se.
På torsdagskvällen ger den australiska duon Benn Bennett och Chas Forrest sin musikaliska föreställning All aboard. På ett lättsamt sätt framför de ett antal egenhändigt hopsnickrade melodier på keybord respektive elektroniska trummor. Det faktum att de kommer från Australien är de inte sena att själva kommentera i småpratet mellan låtarna.
Mer intrikat och tänkeväckande om den egna identiteten är amerikanska Irene Chan i An ABC (American born Chinese) rediscovers appearance. I sin monolog blandar hon egna erfarenheter av att ha ett asiatiskt utseende med populärkulturens myter och föreställningar om män och kvinnor från asiatiska länder. Som en röd tråd i föreställning presenterar Chan ett antal konstböcker, som fungerar som hjälpmedel och illustrationer till hennes monolog.
Just här på Stoff känns behovet av att definiera det man ser som teater, performance eller föreläsning ganska meningslöst. Och det är just den känslan som är den verkliga styrkan i den här sortens festival. Inspirationen till en brokig och charmigt vildvuxen festival kommer från bland annat Edinburgh (läs mer i Nummers intervju med en av arrangörerna av Stoff).
Även om det finns andra kulturfestivaler i Stockholmsområdet för olika sorters nyskapande scenkonst är Stockholms fringefestival ett litet men piggt tillskott med ett eget tilltal. Förhoppningsvis återkommer den redan nästa år. Själv ser jag redan nu, för entusiasmens och för de oväntade inslagens skull, fram emot Stockholm Fringe Festival 2011.