I Erik Uddenbergs dramatisering av verket har det myllrande persongalleriet och de irrande tankegångarna fått ge vika för ett mer rakt-på-sak-berättande. Borta är tungsinnet, i stället presenterar Sara Cronberg en lika fartfylld som skoningslös iscensättning.
Till sin hjälp har hon scenografen Palle Steen Christensens fyra snurrväggar på scenen som sätter tempot i föreställningen och som med en sällan skådad handlingskraftighet hos en scenografi stundtals brutalt skickar skådespelarna in och ut ur de olika scenerna.
Ljussättningen i vitt skarpt ljus är lika skoningslös som Raskolnikovs brott och samvete. Här finns inga mörka hörn att gömma sig i.
Magnus Schmitz gör en praktinsats i rollen som den febrige mördaren. Annika Lundgren gör pantlånerskan till en gnidig häxa med förvriden mun. Det mordet är nog ett av de snyggaste teatermord jag någonsin sett, stilrent men med stor teatermagi. Susanne Karlssons sönderslagna gatflicka Sonja riktigt skär i hjärtat.
Men kvällens största behållning är Fredrik Gunnarsson i rollen som rannsakningsdomaren Porfirij. Fnissig och med spelad förvirring slingrar han sig som en pytonorm med östermalmsdialekt kring brottslingen och det som börjar med en allmän disskution om brott och straff blir till en nagelbitande katt och råtta lek.
Loading ...
