När Mattias Andersson tillträdde som konstnärlig ledare på Backa Teater förra året var vi många som gladde oss. Backa Teater har alltid tagit sitt uppdrag som Göteborg största scen för barn och ungdom på stort och fullkomligt allvar och många av deras föreställningar är oförglömliga. Men, en injektion av ny energi kändes otvivelaktigt nödvändig. Anderssons första stora satsning som konstnärlig ledare är således en av rang. För samtidigt som hela teatern flyttar påbörjas Brott och straff-projektet. Med utgångspunkt i Fjodor Dostojevskijs roman Brott och straff, tillika med hjälp av ungdomar i Göteborg, växte tre olika föreställningar för tre olika målgrupper fram. För de minsta; Dumstrut, för mellanstadieåldern och uppåt; Att döda ett tivoli, samt en av Mattias Andersson själv bearbetad version av romanen Brott och straff. Alla dessa tre med liknande frågeställningar: Vad är ett brott? Vad är ett straff? Hjälper det egentligen om man säger förlåt? Slipper man i så fall straff? Eller är kanske skulden i sig straff nog eftersom den ändå alltid finns kvar?
Recensioner
Dumstrut
På bild: Maria Hedborg, Kjell Wilhelmsen och Laurence Plumridge (Foto: Ola Kjelbye).
Med texter av Malin Axelsson, Anna Berg, Lisa Langseth och ensemblen själva möts vi av en rad tablåer med sin röda brott och straff- tråd säkert synlig, så att alla, även de minsta, skall känna sig trygga. Ensemblen testar och träter, förför och förgör om vartannat. Lars Melins regi spritter av lekfullhet och idérikedom och detta känns på ensemblens spelglädje och täthet. Hela ensemblen är skön att skåda, utmärkande är dock Ramtin Parvaneh och Ulf Rönnerstrand. De svårare frågorna om skuld och skam ställs på ett rakt och direkt sätt utan att försköna, vilket är helt rätt tilltal för denna målgrupp. Mats Ahlins elorgel ligger hela tiden bakom och ger oss en lagom svängig hisskänsla. Dock med förbehållet att allt när som helst kan vara över. Orgeln går också mycket riktigt till sist bokstavligen upp i rök.
Att döda ett tivoli
På bild: Pamela Cortés Bruna och Ylva Gallon. (Foto: Ola Kjelbye)
En pjäs för elvaåringar (och uppåt) får mig automatiskt att bli misstänksam. Så svårt, så ofantligt svårt att hitta rätt nivå för en sådan balansakt till ålder. Dennis Magnussons pjäs fokuserar snarast på lögnen och lögnens problematik. I centrum finns Dunja, galant gestaltad av Ylva Gallon. Tonåringens hela trulighet och cynism paketerad i ett rasande skickligt kroppsspråk och en svårslagen timing gör Gallon till såväl en slagfärdig comedienne som en stor karaktärsskådespelare. Gallon får god hjälp av övriga ensemblen, vilka alla verkar ha funnit sig väl tillrätta i Öllegård Goulos säkra regi. Snyggt, samtida och utan att smickra ställs lögnens och skuldens innersta kärna på sin spets.
Brott och straff
På bild: Joel Kinnaman som Raskolnikov. (Foto: Ola Kjelbye)
Så kom den då till sist. Romanernas roman, i Mattias Anderssons stilsäkra tappning, förlagd till en samtida ryskgöteborsk värld. Och vilken värld! Denna moderna misär, där grillchips är den hungriges snabba fix och där gränserna för moral och samvete suddats ut för länge sen. Joel Kinnamans Raskolnikov rusar vårdslöst fram genom denna tillvaro, dock välmotiverad inför sig själv och det dåd han just begått och samtidigt förtärd av skuld inför detsamma. Kinnamans hela uppenbarelse andas askgrå ångest och hans spel är inspirerat och ofta fullkomligt briljant. Men detta är den sammanlagda styrkans föreställning och snudd på hela ensemblen kokar över av begåvning och input. Mats Blomgrens trötta poliskommissarie Porfirij gör stort intryck på mig och den katt- och råttalek som pågår mellan honom och Raskolnikov är en rysare i sig. Hela det väldiga scenrummets yta och luft utnyttjas maximalt och Ulla Kassius snygga urbana scenografi av containrar, parkerade bilar och sopor kommer helt till sin rätt. Mattias Anderssons trestegsraket är fullbordad och resultatet är mäkta imponerande.
Med ett säkert och respektfullt tilltal kombinerat med stort mod kommer Backa Teater återigen att regera över Göteborgs och kanske Sveriges scener för ungdomsdramatik framöver.
Fotnot: Hela invigningsdagen inklusive föreställningarna får betyg 5 av Linda Isaksson.
Loading ...
