Brottningsmatch i paradisetElisabet Strid som Pamina och Ulric Björklund som Tamino i Norrlandsoperans uppsättning av Trollflöjten, med Folkoperans konstnärliga chef Mira Bartov som regissör. Foto: Malin Arnesson
Recensioner [2008-09-24]

Brottningsmatch i paradiset

Trollflöjten av Wolfgang Amadeus Mozart
Scen: Norrlandsoperan
Ort: Västerbotten
Regi: Mira Bartov
Scenografi: Rikke Juellund
Medverkande: Tina Schlenker, Kaiser N'kosi, Elisabet Strid, Ulric Björklund, Fredrik af Klint, Thang Long med flera samt Symfoniorkestern vid Norrlandsoperan
Libretto: Emanuel Schikaneder
Svensk text: Alf Henriksson, Mira Bartov
Dirigent: Staffan Larsson
Länk: Norrlandsoperan


recension/opera. Mira Bartovs Trollflöjten börjar i paradiset och presenterar karaktärerna som de fyra elementen. Malin Palmqvist har varit på Norrlandsoperan och sett känsla och förnuft brottas i en annorlunda Mozartuppsättning.

Det börjar i paradiset. Med ett rött stiliserat träd, ett surrealistiskt flödande scengolv och en kvinna och en man som leker tafatt. Elin Sandströms skönt dansade rödglittrande orm lockar dem med ett äpple, och smaken av kunskapens frukt förändrar paradisisk lek till egoistisk konkurrens.


Förnuft och känsla, Apollon och Dionysos, yin och yang. Motsatsparen är tydliga och Nattens drottning och Sarastro – den man och kvinna som just skilts åt i paradiset – representerar ytterligheterna. Nattens drottning otuktad sagonatur, Sarastro stelt sakral likriktning.
   I en förhandsintervju nämnde Mira Bartov de fyra elementen – en nyckel till uppsättningen som gör Nattens drottning till jord, Sarastro till luft, Paminas och Taminos rörelse mellan lägren till det flyktiga vattnet, och ormen till eldig passion som rör sig genom alla läger.


Den av Trollflöjtens intriger som berör mig mest är den bakomliggande: Nattens drottning förlorar sin makt när hennes make dör och anser Sarastro vara en bättre ledare än sin drottning. För att återge makten måste dottern Pamina döda Sarastro som håller henne fången.
   Huvudhandlingen, den trenchcoatklädde prins Taminos räddningsaktion av Pamina, blir tyvärr inte lika intressant för mig.


I originallibrettot vinner förnuftet över känslan. Här slutar det annorlunda: drottningen faller död ner för att återuppstå och förenas med sin forna fiende, kanske i en ny sorts paradisisk tillvaro där ytterligheter kan gå hand i hand i balans, som yin och yang.
   Men på ett annat sätt vinner förnuftet över känslan ändå. För Mira Bartovs iscensättning är intressantare att fundera kring och analysera än att direkt uppleva. Jag gillar Fredrik af Klints sånginsats och lustigt självklara närvaro som Papageno. Tina Schlenkers konturstarka och kompromisslösa Nattens drottning ger avtryck. Elisabet Strids förtvivlade Pamina sjunger in sig i mig. När Sarastros armlösa fotfolk får armar till ljudet av Papagenos klockspel är det en magiskt snygg kritik av Sarastros konforma ledarstil. Men jag hade velat ha mer. En lite mer magisk trollflöjt. 

Malin Palmqvist

Share/Bookmark
Vilket betyg vill du ge föreställningen? (3 st)

För att sätta ditt betyg, för musen över Nummersymbolerna nedan och klicka på exempelvis symbol nummer 3 om du vill ge betyget 3.

1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars
Loading...
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare

3