Oslimmad buktalareKarin Blixt, Tina Lenne, Ingvar Örner och Lars Andersson kämpar på med sin dämpade kabaret för nedstämda. Ändå får Trixter inte till mer än forcerat medelålderskrisande och galen rekvisita.
Recensioner [2010-03-19]

Oslimmad buktalare

Buktalare av Petra Revenue
Scen: Teater Trixter
Ort: Västra Götaland
Regi: Björn Knutsson
Scenografi: Ger Olde Monnikhof
Ljus: Gruppen och Efraim Kent
Kostym: Johanna Ask
Medverkande: Tina Lenne, Ingvar Örner, Karin Blixt, Lars Andersson
Länk: Teater Trixter


RECENSION/TEATER. En punkisch commedia dell arte-performance som öppnar starkt men tappar fokus bland all rekvisita. 20-årsjubilerande Teater Trixters Buktalare med den charmiga underrubriken dämpad cabaret för nedstämda funkar inte i Liv Landell Majors bok.

En dämpad kabaret för nedstämda är den sköna underrubriken till Teater Trixters Buktalare. Sånt får mig att skruva upp förväntningarna. Lika lovande är den galet grälla öppningsscenen. Jämte drömska symboler som en stor månskära och stympade dockor i ett träd börjar de fyra skådespelarna spotta ur sig fragmentariska repliker, samtidigt som de rör sig lätt mekaniskt.


Snart går det att urskilja en rytm, och vips har de fyra karaktärerna varudeklarerat sig.
   På scen står en deprimerad casanova med vitmålat ansikte, hans häxklädda fru med psykos i släkten, en babydoll-kvinna med vanföreställningar om rymden och hennes 25 år äldre make som inte kan låta bli att mäta saker. Annorlunda uttryckt: en punkisch commedia dell´arte-inspirerad illustration av det faktum att de flesta av oss skulle må bra av att ligga på terapisoffan och bildligt talat kräkas. Den mystiske gamle gurun C G Jungs så kallade Active Imagination-teknik ska hjälpa deprimerade Bertil på rätt köl.


Vart kabareten tar vägen sedan? Beats me. Den smarta rytmen från öppningsscenen är borta, och helheten stannar vid ett sammelsurium av halvpsykotiska monologer, ett och annat rumphugget dansnummer och gräl som går i cirklar. Visserligen känns det äktenskapliga tjafset autentiskt, men det stannar vid att vara en småkul, lite skruvad ingrediens bland andra dito i en sökande soppa.
   En förklaring kan vara att den textförfattande ensemblen haft konceptet kabaret med nummer på nummer i bakhuvudet. I praktiken är Buktalare dock en sorts forcerad performance som hade behövt trimmas och slimmas. Jag vill gärna veta mer om manliga, medelålders livskriser, men sikten skyms av alla galna avbrott, alla lustiga upprepningar och allt pyssel med rekvisita.


Det hjälps inte att Ingvar Örner har fantastisk nerv när han förklarar varför hans hjärta slutade slå i tonåren. Det hjälps inte att den jungianska kontrasten mellan Tina Lenne och Karin Blixt är snygg. Och det hjälps inte att Lars Andersson är både rolig och trovärdig som feg depphög på guldtron. Buktalare funkar inte i min bok.

Liv Landell Major

Share/Bookmark
Vilket betyg vill du ge föreställningen? (0 st)

För att sätta ditt betyg, för musen över Nummersymbolerna nedan och klicka på exempelvis symbol nummer 3 om du vill ge betyget 3.

1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars
Loading...
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare