På Sundsvalls Teater är scenen inbyggd med mörka valv. Handlingen i denna nattklubbiga Broadwaymusikal från 1966 utspelar sig i trettiotalets Berlin, och kretsar kring klubbartisten Sally Bowles och hennes kärlek till den amerikanske författaren Cliff.
Sylvie L Lundberg som Sally har en intressant röst och sångnumren är starka. Men hennes rollfigur blir till någon sorts glad gamäng. Det ges ingen förklaring till varför hon beter sig så självdestruktivt.
Författaren Cliff, i en stark tolkning av Anders Öhrström, behåller sin mänsklighet igenom hela föreställningen, i en värld där alla andra är mer eller mindre karikerade typer. Några anar vad som komma skall, andra är aktiva nazister, men de flesta bara flyter med.
I rollen som kittlande farlig konferencier firar Åke Arvidsson triumfer. Han ser ut att ha roligt själv också. Mindre farlig är den rosenkindade och inte särskilt syndiga dansensemblen, bestående av amatörer. Men en enkel, funktionell koreografi gör att det håller ihop.
Riktigt otäckt blir det när Maria Granhagens fräulein Kost, en prostituerad som blir frälst av nazismen, anger den judiske frukthandlaren (Per Andersson) och sjunger en sång till fosterlandet så att det dånar.
Scenbilderna skiftar snabbt mellan fräulein Schneiders pensionat och Kit Kat Club. Mot slutet av föreställningen är hoppet ute och meningen med livet har blivit en kabaret. Vi har fått en stillbild av hur människor kan ha tänkt och känt i Berlin 1933 strax innan nazisternas maktövertagande.
LÄNKAR
Läs mer om musikalen Cabaret på Wikipedia.
Läs om Bob Fosses filmversion från 1972, där Liza Minelli fick sitt genombrott, på IMDB.
Loading ...
