Det är något romantiskt över cowboys som rider över prärien i full galopp på stiliga mustanger. I Cabaret Cartwright rider familjen in på käpphästar och istället för pickadoller är hölstren laddade med mikrofoner. Här ska sjungas och ingen slipper undan.
Till förrätten bjuds en slags förshow, Hos Hoss, där präriefakiren Long John (Farbror Frejs amerikanska kusin kanske) strippar i en bautaballong och de tre mexikanska toffelhjältarna Foppadrillios hyllar den färgglada toffeln på intensiv spanska.
Men när själva cabareten drar igång finns inte ett spår kvar av Cartwrights. Istället får vi billiga kyrkovitsar och ännu en nakenchock från tre biskopar. Sketchen med livscoachen Pia Törnblad vars motto är ”gör det nu så har du gjort det sen” är ett trevande nummer som inte känns färdigt. Och även om sången är Aftershaves styrka får countrygalan onödigt stort utrymme.
Det är en tuff uppgift att underhålla lagom mycket under en trerättersmiddag. I Cabaret Cartwright är det lite väl mycket samtidigt och ingenting däremellan. Mellan tuggorna blir det stressande att hinna lära sig spela munspel, sjunga allsång och försöka hänga med i det snåriga buskaget av ökennummer.
Per Fritzell är dock så bedårande att man vill fånga in honom med ett lasso och sen hala fram honom när man känner sig nere. Och trots den sköna parodin på rappare med hundnamn och ett läckert Earth Wind & Fire-medley på tyska är det hela mest en salig röra som skenar iväg åt alla tänkbara håll.
Loading ...
