Eftersom de skånska institutionsteatrarna allmera sysslar med identitetsspegling passar Klas Abrahamssons folkliga tilltal och lokala miljöförankring perfekt. Minns framgången med Malmöiter på Malmö Dramatiska Teater häromåret. I Camping har dock inte Abrahamsson ensam svarat för manusarbetet. Pjäsen har improviserats fram av ensemblem, vilket märks på den svaga dramatiska konflikten. Pjäsen är
underhållande.
Men det tar för lång tid innan det samtidskritiska temat, ekonomiseringen av vanligt folks vardagsliv med kreditfällor och framgångsjakt, blir tydigt. Rekvisitans folkliga identifikationspunkter får bära en stor del av föreställningen: campingsemester i husvagn, fylla på baginboxvin, köttet på grillen. Komedigenrens klassiska förvirringsdetalj utgörs av en förkommen trisslott med högvinst.
Ett annat klassiskt genredrag är att kvinnor som så att säga ikläder sig byxor straffas på slutet. Kajsa Ernsts i och för sig mycket trovärdiga rollfigur, en bossig och bitchig egenföretagare i städbranschen, måste ödmjuka sig i den övertydliga epilogen. Försöket att förnya den folkliga komedin har ingen plats för nytänkade på genusområdet.
Loading ...
