Fördomarna duggar tätt i Henri Meilhac och Ludovic Halévys nästan 150 år gamla libretto om den eldiga zigenerskan Carmen. Mossigt är bara förnamnet. Regissören Helena Röhrs lösning i Norrlandsoperans uppsättning av Georges Bizets klassiker är att låta Carmen lämna 1820-talets Sevilla och cigarrfabriken för att istället bosätta sig på Ålidhem, Umeås svar på Rosengård, ett miljonprogramsområde insprängt mellan universitet och Rut-städade Sofiehem och Carlslid.
Det är en genial idé; här finns många av de frågeställningar som gör Carmen angelägen på riktigt, i verkliga världen. På 70-talet skrevs det upprörda protestlistor för att få romer avhysta från området, i dag delar studenter trappuppgång med socialt utslagna och trångbodda invandrare. Med Ålidhem som fond finns en mängd möjligheter att teckna ett mångbottnat porträtt av Carmen, hennes utsatthet och de fördomar hon möter.
Röhr väljer dock en annan väg. Carmen (Susanna Levonen) är invandrad receptionist från Finland, korpralen Don Jose (Daniel Frank) grå kontorsslav och tjurfäktaren Escamillo (Olle Persson) framgångsrik chef, komplett med kotlettfrilla och senaste BMW: n, som faktiskt får ut och luftas på Norrlandsoperans scen. Spelplats är en dussinlägenhet med femton år gamla vitvaror och grånande skåpluckor, sinnrikt konstruerade som in- och utgångar för de medverkande av scenografen Annsofi Nyberg.
Nyberg står också bakom kostymerna som går från Mad men-klänningar till 80-talets WCT och Emo-svart. Och här börjar problemen. Ta till exempel den cupcakesbakande kören. Vilka är de och varför är de 50-tal? Ålidhem byggdes ju först i slutet av 60-talet. Och Carmens kompisar, buskisbovarna Dancaïre (Johan Hallsten) och Remendado (Fredrik af Klint) – måste de vara Jönssonligan? Och kanske än viktigare: varför?
Här vimlar det av lösa trådar och oavslutade tankegångar. Studentikosa dialektimitationer och snubbelkomik varvas med tragedi och jag fattar ingenting. Resultatet är en bleksiktig Carmen och ett passionsdrama utan passion. All heder dock till ensemblens duktiga sångare. Susanna Levonen och Daniel Frank sjunger tryggt och stabilt och Rebecca Rasmussen (Michaela) och Karin Andersson (Frasquita) imponerar med uttrycksfulla sopranstämmor. I en Carmen som vågat vara på riktigt hade de gjort storverk.
Loading ...
