Det blir huggsexa om manus varje gång någon får reda på att danskan Line Knutzon har skrivit en ny pjäs. Den här gången var det Teater Bhopa som fick upp ett spår och vann dragkampen. Luften andra inandas fick sin Sverigepremiär på Bhopa 8 februari. Teatern väljer pjäser och regissörer efter samma princip; det ska kännas kul. Den här gången hade de längtat efter Carolina Frände.
– Jag gör mitt västsvenska år, säger Carolina Frände och syftar på att hon efter uppsättningen på Bhopa ska bearbeta Kung Lear för Älvsborgsteatern och senare i år regissera på Göteborgs stadsteater.
Examensjobb med deprimerade buddhister
Men först är det Line Knutzons värld som finns på Carolina Frändes näthinna. Hon inledde sin relation till Line Knutzons texter redan på Dramatiska Institutet (DI). Det var en föreläsare på skolan som lärde henne hur man hittar nyskriven dramatik. Han introducerade Knutzon och Carolina Frände fastnade för danskans värld med en gång.
– Nu har jag sett de flesta Line Knutzon-pjäser. Hon är relativt mycket spelad i Sverige, säger Carolina Frände.
Hon gick ut regilinjen på DI för tre år sedan och krönte sin examen med att sätta upp Det nya på Folkteatern i Gävle. Manus av Line Knutzon. Det nya handlar om ett par som upptäcker att de har fått in små deprimerade buddhister i rörledningssystemet i sin lägenhet.
– Pjäsen handlar om parrelationen och hur svår den kan vara. Yttervärlden är lite hotfull och påtryckande. Line Knutzon beskriver ofta hur något utifrån tar sig in i en sluten värld, säger Carolina Frände.
”Allt hos Line Knutzon är kaos”
Temat går igen i Luften andra inandas. Den handlar också om ett par, Tumme och Tott. En del kallar det för politisk teater à la 2000-tal, men Carolina Frände väljer att kalla det samhällsteater. Det handlar inte om sakfrågor utan om den lilla människans roll i ett större sammanhang. Historien är denna:
Tumme har slutat se Tott och hon kämpar för att han ska upptäcka henne igen. Genom en slump lyckas hon. Tillsammans inleder de arbetet med att möta tillvaron som ett par. Som om det inte vore nog får Tott ett brev från Samhället som kräver att hon ska bli medlem. Tumme hamnar också i svårigheter när han en dag drar upp rullgardinen och får syn på sig själv. Tumme och Tott försöker att hålla sina respektive bekymmer hemliga för sin partner.
– Det här måste man försöka att göra så realistiskt som möjligt. Allt hos Line Knutzon är kaos. Det måste krockas med ett analytiskt lugn, säger Carolina Frände.
En känsla av 1950-tal
Hon menar att enda sättet att närma sig dramat är att försöka tänka att Knutzons värld är normal och realistisk.
– Annars blir det fars och springa i dörrar. En del tycker att hennes pjäser är komedier men vi behandlar det här som ett drama, säger Carolina Frände.
Försöket att behandla manus med lugn går igen i scenografin. Färgskalan är harmonisk och rekvisitan har en känsla av 1950-tal. Men berättelsen om Tumme och Tott är för Carolina Frände en bild av hur det är att leva som 30-åring här och nu, och hur samhället spelar en roll i något så privat som en parrelation. Hon reserverar sig med att någon i en annan ålder säkert tycker att pjäsen är en lika bra beskrivning av livet för dem.
I arbetet med den här uppsättningen har hon använt sig av referensgrupper.
– Vi har märkt att varje detalj är viktig, formen på dörrhandtagen. Publiken letar efter koder för att knäcka historiens kärna, säger Carolina Frände.
Dansteaterövning à la Pina Bausch
Referensgrupperna är viktiga, Carolina Frände säger att hon har valt att arbeta med teater för samarbetets skull. Samtalet är viktigt liksom insikten att man inte alltid har de bästa idéerna själv.
– Därför blir jag arg när samarbete inte fungerar. Jag kan inte förstå när någon inte vill samarbeta för jag fungerar så dåligt själv utan det, säger Carolina Frände.
I repetitionsarbetet vill hon att skådespelarna ska börja jobba på scengolvet så fort som möjligt. Helst andra dagen. Gemensamma upplevelser är viktigt. Ett par veckor före premiär låter hon alltid ensemblen spela en tio minuter lång sammanfattning av pjäsen. Carolina Frände tror att det är viktigt för skådespelarnas egen känsla för pjäsen. Regissören försvinner ju efter premiären.
– Den här gången gjorde ensemblen dansteater à la Pina Bausch. Det är en jättebra bild av föreställningen, säger Carolina Frände.
Loading ...
