Det här måste ses som en halvgalen hyllning till kyla, snö och is. Resan från kusten upp till Jukkasjärvi blir som ett preludium. Allt blir sakta vintrigare. Snöklädda granar. Frostig fullmåne. Sakta kallare. Inne i något myrlandskap är temperaturen nere på minus 29, men orkar sakta upp några grader vid ingången till ishotellet i Jukkasjärvi.
Samtidigt kan man känna sig glad över det kalla. Ishotellet kommer till sin rätt, så imponerande just för att bygget är ett praktfullt konstverk i sig, fyllt av isskulpturer och altruistiskt skapande. Bara kristallkronorna i taket får en att häpna, inte minst inför vetskapen att majsolen sedan kommer att förinta allt. Konst i Herakleitos anda. Panda rei. Allting flyter. Ingenting består.
Lika flyktig är ju på sitt sätt scenkonsten, och alldeles utanför ishotellet sätter Samiska teatern upp en liten show. Tre myter: om hur myggan kom till Sápmi, när räven lurade vargen och hur Gud skapade världen med en ren.
Här har spelats teater förut, bland annat 2003 då Ice Globe Theater byggdes och Hamlet sattes upp i samisk version.
Nu är showen enklare och kortare, en halvtimmes axplock ur samisk kultur, turistanpassad med sin text på engelska.
Rörelserna och jojken är stämningsfullt ackompanjerade av fullmånen. Men det kunde gärna ha varit massor mer rörelse och kroppsligt berättande. Tillfället känns lite outnyttjat. När det står stilla tänker jag att snart börjar skådespelarna, de stackarna, att hacka tänder. Men genrepet, får jag sedan höra, spelades i –32.
Här finns inga köldgränser. Och man får betrakta det hela som ett avtryck i snön inbäddat i kylans kultur mer än som en fristående teaterföreställning. Ljudet av publikens knarrande skor hjälper. Kallröken bolmar från allas munnar. Dova applåder i vantar.
Tårna blev blå, men vinden var varm. Definitivt värt resan. En kall och storslagen helhetsupplevelse.
Loading ...
