Riseberga amfiteater ligger ett hundratal meter från platsen där Riseberga kloster låg. Där tillbringade Cecilia Algotsdotter några av sina tjugo bannlysningsår och vad kan vara lämpligare än att där sätta upp en pjäs om nämnda jungfrus tragiska öde orsakat av hennes avsaknad av just jungfrudom?
Dramatikern och regissören Fredrik Hiller har använt de tre första böckerna i Jan Guillous Arnserie som underlag för dramatiseringen. Cecilia (Isabelle Moreau) får här en central roll och humorn är framträdande – är det sommarspel så är det!
Scenen är ett rustikt avskalat bygge i betsat trä och skapar effektivt en känsla av svunnen tid. Moderniteter som högtalare och annat har snyggt byggts in i konstruktionen. Ljudsättningen är imponerande: när Arn (Niklas Ekholm) och Knut Eriksson (Kalle Nilsson) skjuter fiktiv prick blir ljudet av pilar som tungt dunkar in i tavlan alldeles förfärande verklighetstroget. Kostymerna är vackra och välgjorda. En fröjd för ögat.
Föreställningen som helhet är magnifik. Nio skådespelare från länsteatern och ett trettiotal från amatörteatrarna ger ett både erfarenhets- och antalsmässigt skådespelarunderlag som ger starka skådespelarinsatser och häftiga masseffekter: i en scen där nunnorna på order av den vedervärdiga moder Rikissa (Annette Stenson Fjordefalk) fryser ut Cecilia, ger deras unisona frånvändhet en känslomässig kraft som sätter sig som en knytnäve i solarplexus. Mängden aktörer gör det också möjligt att iscensätta storslagna ättedrabbningar.
Men det är i de nära, intima scenerna Fredrik Hillers dramatisering känns mest kraftfull och levande. Mötet på klostret då Cecilia Blanka (Malin Berg) satts i kyla och enskildhet och får värme och omsorg av Arns Cecilia, är en av flera sådana. Och den stollighet som ligger i replikföring och dialektala avarter hos de religiösa högdjuren är på kornet.
Sista delen av skådespelet blir dock aningen forcerad och känslan av att pjäsen kunde ha slutat betydligt tidigare infinner sig. Kanske kunde dess voiceover sammanfattat det hela på ett smidigare sätt. Nu gestaltas historiska förlopp på varandra så känslan hinner inte riktigt med.
Annars är det ett härligt sommarspel på en betagande vacker plats.
Loading ...
