Nog har kärleken för Charlie Chaplins konstnärliga uttryck anats på Pantomimteatern tidigare. Vilket inte är konstigt, eftersom teaterns grundare, mimaren, Bo W Lindström har Charlie Chaplin som husgud. När idén om att göra teater av denna stumfilm, som kom 1921 och handlar om Luffar-Chaplin som hittar ett övergivet barn, kom upp i teaterns programråd tände alla på den omedelbart. Men ingen vågade hoppas på att de skulle få spelrättigheterna till manuset. |
. | Bo W Lindström FOTO: Martin Skoog |
Teaterns producent Sara Beer skrev ett brev till familjen Chaplin, som inte satte några som helst Chaplinkäppar i hjulen.
–Jag vet inte vad de lockades av, men nu är vi så glada att vi inte vågar ifrågasätta hur det gick till, säger Bo W Lindström.
Som andra teatergrupp i världen får Pantomimteatern nu alltså lov att göra teater av ett Chaplinmanus. Men det blir ingen Disneypastisch eller karikatyrshow.
Bo W Lindström vet inte vad målgruppen, som är låg- och mellanstadiet, kan tänkas ha för relation till Charlie Chaplin, men hans plan är ändå att försöka hitta en egen tolkning av Chaplins roll som inte nödvändigtvis har mustasch, kubb och stora skor. Manuset kommer dock att följas med bara lättare strykningar och poängen med att göra Chaplin och pojken finns till stor del i budskapet, menar Lindström.
– Filmen har en fin tanke om hur det här lilla barnet får det allra bästa av någon som verkar vara den allra värsta, och hur man upptäcker att det är där kärleken finns. Jag har samma idé om att vända om ögonen på publiken, så att man ser människan bakom ytan, säger Bo W Lindström.
Vem som ska spela pojken är ännu inte klart, men Ulrika Mannerfelt spelar modern som överger sitt barn, My Areskoug regisserar och stumfilmskompositören Matti Bye skriver ny originalmusik.