Pjäsen Arsenik och gamla spetsar hade Europapremiär på Göteborgs stadsteater 1942 och har sedan dess spelats flera gånger i Sverige, senast för tjugo år sedan. Nu är det så dags igen.
Den handlar om de två charmanta men giftiga systrarna Abby (Meta Velander) och Martha Brewster (Yvonne Lombard) som av ren välgörenhet kryddar ensamma mäns flädervin med arsenik och sedan begraver dem i källaren. Deras brorson, teaterkritikern Mortimer Brewster (Kjell Bergqvist) råkar upptäcka deras dödliga hobby och startar en karusell av mörkläggningar.
När ridån går upp känns det som om man plötsligt har förvandlats till Teskedsgumman och hamnat i ett äkta Lundbydockhus. Allt stämmer, ner till minsta lampskärm. Och som sprungna ur underjorden tar de första tre karaktärerna plats på scen genom att skjutas upp ur golvet. Det är busigare än väntat och bådar mycket gott.
Men jag förstår inte Eva Dahlmans tanke fullt ut. Visserligen är det ett humoristiskt och vansinnigt manus, men här har komikvredet skruvats åt tre varv extra vilket förvandlar det hela till en riktig släng-i-dörrar-fars som ibland tenderar att bli lite väl vimsig.
Även karaktärerna känns extra extrema. Till exempel har den oskuldsfulla prästdottern Elaine (Vanna Rosenberg) förvandlats till en käck dalkulla med väldigt färgglada träskor, doktor Einstein (Steve Kratz) låter som sportkommentatorn Peter Antoine, och när Kjell Bergqvist faller in i nervöst hysteriska skratt påminner han om barnfiguren Allram Est.
Det som imponerar är att två damer i åttioårsåldern orkar locka till både skratt och nyfikenhet i dryga två timmar. Meta och Yvonne är galet härliga och tillsammans med dekoren kvällens största behållning.
Steve Kratz får också ett plus i kanten när han råkar sparka ut en resväska i publiken, ber om ursäkt och sedan ändå lyckas falla naturligt in i kökssoffan. Det var nästan som att det hela var planerat – men det vågar jag inte ta gift på.
Fotnot: Stockholmssyndromet är ett psykologiskt tillstånd där kidnappningsoffret utvecklar en empatisk relation till kidnapparen.
Loading ...
