Det är tredje året som Länsteatern i Örebro och amatörteatern i Örebro län samverkar och ger en föreställning i Riseberga amfiteater. Riseberga ligger tre mil sydväst om Örebro och förutom den fantastiska plats som amfiteatern är, finns där också Riseberga kloster från 1100-talet. Båda värda en sommarutflykt, och särskilt med teaterupplevelse till.
Tidigare produktioner i det treåriga samverkansprojektet är William Shakespeares En midsommarnattsdröm och Arns Cecilia, baserad på Jan Guillous romaner.
I år är det alltså grande finale med Nils Holgerssons underbara resa. Den nästan 70-hövdade ensemblen som framför historien om den stygge och late pojken – som genom sin Sverigeodyssé på gåsryggen får lära sig ett och annat och slutligen blir en rättänkande människa – är uteslutande amatörer.
Inledningsvis hörs snattrande och flaxande gäss. Sedan uppenbarar sig en imponerande gåsflock i en kostymering som närmast kan jämföras med någon form av trashmode. Kostymskräddarna har släppt loss ordentligt och kreationerna är fulla av humor och finess. Särskilt förtjust blev jag i Smirre rävs (Peter Krantz) gallerhatt med inbyggd peruk.
Därefter följer scener som ligger nära Selma Lagerlöfs lärobok från förra seklet. Landskap för landskap redovisas. Ibland blir det riktigt skojigt som när djuren samlas till trandans och håller fred, ibland bara långrandigt som i scenen där Fattig-Sverige och tuberkulosen får ta för stor och energikrävande plats.
Vid flera tillfällen berättas skeenden som istället skulle ha vunnit på att bli till kött. Som exempel låter man den gamla korpen Bataki (Eva Dällerud) hålla långlång monolog om brorslotten i Falun, istället för att visa vad som händer. Visst är det roligt med korpens dalmål, men inte hur länge som helst.
Trots effektiva masscener och charmerande insatser från skådespelarna – även om det svajar en del vad gäller timing, koncentration och gestaltning – känns uppsättningen som helhet för utdragen och onyanserad.
Loading ...
