En VM-match i schack mellan supermakterna Sovjet och USA. Mycket står på spel. Under tävlingen blir den sovjetiska stormästaren Anatolij (Philip Jalmelid) kär i motståndarens flickvän Florence (Evelyn Jons) och vill hoppa av till väst. KGB-chefen Molokov gör allt för att stoppa honom. Frågan är vad denna berättelse från 80-talet har att säga oss idag? Efter att ha sett Chess på Göteborgsoperan är jag fortfarande osäker, även om det onekligen är en underhållande afton.
I Mira Bartovs regi blir mästarmötet till en färgglad cirkus, journalisterna surrar som getingar och de amerikanska fansen är glittriga cowgirls. Många grepp känns igen från Bartovs tidigare arbetsplats Folkoperan, som de dockhusliknande höghusen och den svartvita stumfilmen i fonden. Ansiktslösa KGB-agenter rör sig i robotliknande slowmotion, det är märkligt effektfullt och skrämmande.
Akrobaten Luis Eduardo Manoel tillför också en extra dimension, med sitt helt egna kroppsspråk. Han är hypnotisk både som spelpjäs på rymmen och som bisarr schackhund. Några billiga publikfrierier, som de halvnakna pinup-tjejerna som omotiverat slängts in i andra akten, hade jag gärna varit utan, men på det stora hela är detta en genomarbetad och fantasifull föreställning.
Vad vill då Chess berätta? Schackspelet är ett laddat möte mellan två främlingar. Under tystnad försöker kombattanterna gå in i varandras hjärnor, kanske så nära en kärleksakt som två heterosexuella män kan komma. Det blir också det starkaste mötet i denna musikal, medan den plötsligt uppflammande kärlekshistorien mellan Anatolij och Florence blir aldrig riktigt trovärdig. Trots försök till fördjupning, bland annat med hjälp av barn som fint gestaltar de vuxnas minnen, blir det svårt för denna hitparad att beröra.
Rutinerade dirigenten Anders Eljas arbetade även med Björn Ulvaeus och Benny Anderssons Chess-uppsättning från 80-talet och visst svänger det om orkestern under hans ledning. Flera av sångarna drabbas av flacka, klanglösa toner på höjden, men Philip Jalmelid som den plågade Anatolij glänser desto mera. Hans gedigna och säkra sångteknik håller hela vägen och Tommy Körbergs gamla bravurnummer Anthem sitter som en smäck.
Loading ...
