Arenaproduktion, sa Bull.
Delirium är verkligen storslagen scenkonst för MTV-generationen. Det är snudd på mer en konsert- än cirkusupplevelse, som en livesänd rockvideo, och resultatet är tyvärr lite för opersonligt för min smak. Musikstyckena är såvitt jag förstår inspirerade av Cirque du Soleils tidigare produktioner och har alla olika prägel, från elgitarrbaserat, rockigt och bluesigt, till rapvänliga beats, dragspel, flamencokastanjetter och afrikanska trummor.
Scenen är ett lika föränderligt kollage av kroppar i rörelse, illusionistisk ljusdesign, färgsprakande kostymer och dekorativa projektioner som ofta kretsar kring de fyra elementen: jord, eld, vatten och luft. Två jättelika filmdukar ramar in på flankerna och visar såväl förinspelade som livesända klipp. Ensemblen består av 29 artister/dansare samt 16 musiker och sångare. Många uppträder samtidigt på scenen och hos åskådarna utmanas simultanförmågan ordentligt, så det är ingen fördel att sitta nära scenen.
Samtidigt som det är farligt nära ett visuellt överslag är de olika tablåerna alltför vackra för att generera någon riktig deliriumupplevelse (som i betydelsen spritförgiftad). Snarare kan den liknas vid en psykedelisk Fantasia för 2000-talet.
Temat är universellt – det handlar om livet och kärleken och tillvaron på jorden. ”Life begins and ends with a question” säger en högtalarröst i början av showen. In flyger en man med en ballong och med ljusets kraft projiceras en mängd röda fläckar, som kan symbolisera blodplättar men sedan övergår i en stjärnhimmel. Själv associerar jag vid upprepade tillfällen till Lennart Nilssons bilder från kroppens insida som i sig påminner om rymdupplevelser, jag tänker mikrokosmos och makrokosmos, och temat kring livets gåta stärks med bilder på unga och gamla människor som varvas på dukarna.
Men runt jordklotet far vi också med musik- och dansinslag som representerar flera olika delar av världen. Stilblandningen är genomgående, men inte särskilt meningsfull och jag saknar de riktigt starka känslorna. Det enda som känns beständigt är cirkusnumrens höga kvalité. Flera av de akrobatiska inslagen blir till luftburen dans och det är en njutning att se dessa oklanderliga artister jobba. För även om alla cirkusnummer inte är helt nyskapande så är de ändå prickfritt utförda och välintegrerade i showen.
Länk: Se smakprov ur föreställningen »
Loading ...
