Det skulle gå att avfärda Cissi & Nour – Almost like boys som en tokrolig förebildsshow. Tro mig, efter första delen är jag frestad. Men det vore att göra det enkelt för sig.
För det här är en föreställning som växer. Jag lämnar Teater Västmanland med en axelryckning – jaha, en charmig banalitet på temat oj-kolla-hur-djävligt-killar-beter-sig och kolla-hur-tjejer-bekräftar-deras-djävliga-beteende. Men när tåget rullar in på Stockholms central har minnen triggats och lämnat mig uppgiven och förbannad: när ska utslagna tjejers kroppar sluta ses som smörsgåsbord med syfte att mätta killars kåta efterfesthunger?
Nour El-Refai bryter nämligen illusionen för att berätta om när hon blev våldtagen på en efterfest, bara för att bli skuldbelagd av en till synes harmlös kille som undrar varför hon gick dit.
Detta samtal är i showens andra, mer allvarsamma del, som utspelar sig på uttagningen till ”Riksteatern talang 2008”. En tacksam scenisk ram för igenkänningshumor och en välvald arena för Cecilia Forss och Nour El-Refai att spela upp imitationer av nervösa lycksökare från olika landsändar. Nour El-Refai gör en underbar Malmögangster som dealar snusstockar ända upp till Dalarna. Men framför allt kommer jag att minnas hur Cecilia Forss som Camilla står med strumpbyxorna nerhasade till fotknölarna och lydigt förnedrar sig inför juryns hånfulla mansröst – jag måste titta bort flera gånger, så mycket svider synen.
Showens första hälft är en sexlektion med mansgrisen Ricky och ljuva Johanna från Sexmastevaraskont.se. Ricky spelar upp hela sitt machoregister, kvittar teaterbesök mot avsugningar och ritar pedagogiska teckningar med pilar till fitta 1 (fittan), fitta 2 (munnen) och fitta 3 (rumpan): ”Accesstiden till fitta 3 är typ två år men känns som tio så det gäller att ha tålamod.” Behållningen i första akten är framför allt vissångaren Maud Lindström som likt en Jonathan Richman i Den där Mary jämkar ihop sexspexet med sköna strategivisor för kärlekskritiker.
Men även om humorn inte alltid träffar mitt i min prick, går det nästan att ta på den kämpaglöd som Cissi & Nour levererar till den övervägande tonåriga publiken på Teater Västmanland – som för övrigt består till en sådär åttiofem procent av tjejer.