Macbeth bygger på William Shakespeares berättelse om den maktgalna lady Macbeth som driver sin man till mord i kampen om Skottlands kungakrona. Ett finskt superteam har nu av den historien skapat en fantastisk new age-liknande sagovärld i en av de mest helgjutna operaföreställningar jag har sett.
Sångarna rör sig med stor trygghet på scenen, varje rörelse är mättad med blytung betydelse. Scenen och orkesterdiket är sammanbundna i samma darrande kraftfält, varje ton från orkestern motsvaras av en skälvning på scenen.
Titelrollen skulle ha gjorts av den svenske världsstjärnan Peter Mattei, men han hoppade oväntat av i höstas av röstliga skäl. Ersättaren Marco Vratogna fyller rollen väl. Hans baryton är varm och mäktig, om än en smula ofri i klangen.
Lena Nordin är skrämmande elegant, hennes knivskarpa men ganska kalla röst passar perfekt för den hänsynslösa lady Macbeth. Med stor finess byter hon uttrycksmedel, från att ibland nästan viska och glida på tonerna till mäktiga stålklanger på höjden.
Två guldklimpar glimrar också till i birollerna: Jaako Ryhänen som Banquo med en vördnadsbjudande mäktig bas och Badri Maisuradze som Macduff med en nästan Jussi Björlingsk gråt i sin tenorklang.
Underliga plantor växer upp ur dimhöljda berg och en gigantisk spetsnäsduk sänks plötsligt ner från taket i en härligt konstnärligt obegriplig scenografi som för tankarna till ett välprogrammerat datorspel. Också den suggestiva ljussättningen och kostymerna bidrar till den tidlöst trolska stämningen (enda missen är ett hemskt lysrör som fräter sönder nästan hela akt fyra). K-pistar blandas med medeltida klädedräkter utan att det verkar det minsta ologiskt. Männens svarta kiltar är oväntat coola och borde kunna skapa en ny trend. (Minst en kilt kunde siktas bland publiken redan på premiärkvällen!)
Hela ensemblen verkar besjälas av samma vision och tillsammans skapar de en riktigt magisk föreställning, där dröm går över i mardröm. Macbeth trasslar ohjälpligt in sig alltmer i en kvävande och våldsam mansroll, ivrigt påhejad av kvinnorna runtom. Häxorna kommer med dunkla men insinuanta råd och hustrun smädar honom för att inte vara ”tillräckligt mycket man” om han inte dödar. Till slut är vansinnet nära. Ett drama som tyvärr kanske inte bara utspelar sig i denna magiska operavärld utan i en och annan människas undermedvetna än idag.
Loading ...
