Cosi fan tutte på turné med Norrlandsoperan

Det är learning by doing under ledning av den erfarne Don Alfonso och kammarjungfrun Despina. Elever är systrarna Dorabella och Fiordiligi och deras fästmän Ferrando och Guglielmo. Don Alfonso vill bevisa för fästmännen att alla kvinnor – så även deras fästmör – är otrogna, Despina pushar systrarna och passar på att ge en lektion i säker sex med hjälp av en kondom och en banan. Det är komiskt och känns bara lite påklistrat. Att uppsättningen är en del av ett SIDA-finansierat svenskt-vietnamesiskt projekt som förutom operakonst jobbar med hiv/aids-problematik och jämställdhet är tydligt.
   Uppsättningen rör sig raskt mellan asiatiskt och europeiskt, modernt och historiskt. Det är på många sätt en tillgång. Det historiska får stå för det oerfarna: ”eleverna” gör sin rosenkindade entré i kyskt vita 1700-talskostymer och sin sorti i färggranna sidenkläder. ”Lärarna” är rakt igenom modernt klädda. Uppsättningen satsar överlag på modernitet och tillgänglighet. Men rörligheten över sekler och kontinenter förvirrar också. Tanken letar efter yttre förutsättningar och konventioner att spänna handling och beteenden emot, men dessa skiftar ständigt.
   Att avhandla jämställdhet i en multinationell uppsättning av Così fan tutte är ingen lätt sak. Också här beror det på vilken omgivande verklighet man utgår ifrån. Regissören Helena Röhr söker – och finner ibland – vägar att spela mot texten. Resultatet blir en intressant och i görligaste mån uppdaterad Così fan tutte.