Skumt, egentligen. Jag ska ha polo, tandställning, hellugg och träpjuck. Inga ska ha ”flylugg”, så hon fick klippa sig. ”Man får offra sig för konsten!” utbrast hon och såg nöjd ut, för hon blev riktigt snygg i sin nya frisyr. På kroppen har hon jeans och jeansjacka med en stor kam i framfickan. Suss har manchesterjeans, polotröja och glasögon. Sen gick vi och tog kort i en fotoautomat som vi ska använda som flyer.
Bli stor
Man får så otroligt mycket minnen. Det är som om jag har fastnat här själv, i trettonårsåldern. Jag återkommer alltid hit. Minst en gång om året så måste jag göra något som har med ungdomar att göra. Undrar om detta är den sista stora uppgörelsen? Skulle vara kul att få bli fjorton åtminstone.
Hamburgare och kaffe
Mc Donalds ska öppna på Fredag. Suss förbjöd mig att gå dit. ”Vi Norrlänningar bojkottar sån där skit!” sa hon. Vi stockholmare gör det inte, tänkte jag tyst. Vi äter allt.
Jag har nog aldrig förut sett mig själv så mycket som en Stockholmare förut. Det blir så tydligt. Jag springer och letar efter Café Latte hela tiden. Men det är ju så gott! Man har ju vant sig. Gick hem till mig. Till min etta i Skellefteå, i Norrland, i Sverige, i Världen. Och undrade hur allt skulle bli. Egentligen.
Här hittar du Dag 1 av Paulas dagboksanteckningar: Paula McManus – en storstadsbo i Skellefteå
Loading ...
