De fick bullar och läsk, och vi fick visa lite av det vi hade gjort. Vi improviserade med våra figurer och så spelade vi upp en scen. Det kändes väldigt bra. Det verkar som om de gillar det.
De är så sköna, de i referensgruppen. Killarna är helt olika utvecklade. En är jätteliten med tunn röst medan hans bästis är lång och nästan färdig man. Och tjejerna har sitt. Sina blickar, sina fniss och sina allvarliga blickar. Helt plötsligt blev jag så säker på att pjäsen behövs. Att den kan ge dem något. De stoppade på sig lite extrabullar och gick…
Hunsad sjuksyster
Efter lunch så repade vi Syster Kicki som handlar om en förtryckt sjuksyster som får hjälp av sitt kön att säga ifrån. Vi kom fram till att könet skulle sticka fram mellan ridån och prata. Eller mer skrika blev det. Inga fick äran att var könet, och hon gör det så bra. Vad hon heter? ”Mumsfillibabbabusken”, såklart!
Mot mörkret
När jag kom hem var jag så trött så jag bara somnade. Jag drömde att någon sade att i Norrland, på vintern, då går solen upp klockan nio och ner klockan
elva. Jag vaknade alldeles kallsvettig. Ringde till Suss för att kolla.
”Nä.” sa hon ”Den går upp klockan elva och ned klockan två!”. Oh, my god.
(Den olidligt spännande fortsättningen på detta repetitionsarbete följer imorgon).
Loading ...
