Jag märker på mig själv att jag blir lite småsur om nån gör fel! Jag får verkligen göra upp med mig själv. När vi skrev pjäsen så var det mer distanserat på nått sätt, jag tänkte att jag vuxit så mycket. Hela grejen med pjäsen är ju att lyfta, släppa fri och bejaka våra olikheter. Att vi tjejer ska få vara precis så olika som vi är. Och så motarbetar jag det själv. Inte medvetet naturligtvis, men ändå. Jag vill så gärna förändra och inspirera min publik i vad jag än gör. Och så är jag så fast själv. Äh, jag vet inte. Kanske Jag är extra kritisk idag. ”Ska jag ha mens, eller?” Jag får väl tänka på det lite mer. Att leva som jag lär. Den tjugotredje september är det premiär. Vi får väl se vad som hänt tills dess.
Snabbmat, ge mig mera snabbmat!
Idag ska jag i alla fall gå på McDonalds. Jag skiter i vad ”Suss” och Norrlänningarna säger. Det går snabbt och så är det billigt. Jag är väl en inbiten stadsbo. Vi får väl se vad tiden gör med mig häruppe. Jag kanske blir lugn och trevlig! Hoppas, hoppas…