Dagbok från Teaterbiennalen

Men att , som undertecknad, se 18 föreställningar och paneldiskussioner på mindre än 3 dygn kan inte vara något annat än ett slags kulturbulimi. Efter en sådant rejält teaterfrosseri drabbas man förmodligen av mer verklighetsflykt än vad som kan vara sunt för en mänsklig hjärna.
   Eller flykt? Verklighet? Teatern och verkligheten är faktiskt det märkliga temat för den aktuella biennalen. Men vilken verklighet talar vi då om? Den verklighet som så att säga har copyright på våra hjärnor eller den fiktiva verklighet vi dagligen omges av genom tv, radio, bio, teater etc? Det är lätt att bli lite ”Matrix-creepy” med sådana frågeställningar som ledstjärna. Jag menar, är inte det som skildras på scenen en verklighet i sig? Ytterligare en verklighet i verkligheten och så vidare i all oändlighet, som en rysk docka.
  Fler dagboksanteckningar kommer i morgon.