BRYSSEL. Nyligen avslutades en av Europas bästa – och inte helt kända – teaterfestivaler: Kunstenfestivaldesarts. Ett långt och komplicerat ord som rymmer mer information än man kan tro. Titeln betyder helt enkelt konstfestival. Detta trots att det som visas till största delen är scenkonst. Titeln är också tvåspråkig. Kunsten betyder konst på flamländska och sedan kommer samma ord fast på franska. Detta är förstås för att Belgien är ett språkligt och kulturellt splittrat land.
Festivalen har en enande ambition. Man vill vara en länk mellan dessa två kulturer. Frie Leysen, som är konstnärligledare för festivalen, jämför gärna sin festival med ett bindestreck (tänk på Dans & teaterfestivalen i Göteborgs &-tecken) inte bara interkulturellt utan även mellan konstnärer och publik.
Jag påstår att festivalen är en av Europas bästa. Den äger rum i maj varje år under loppet av cirka en månad. Bara i år har man 20 urpremiärer av idel stora namn. Detta gör att hela festivaleuropas programläggare kommer hit för att uppdatera sig inför framtida festivalpresentationer. Den startades 1994 och har på enastående kort tid åstadkommit detta men har naturligtvis haft draghjälp av den flamländska vågen under hela 1990-talet. Stora namn som Needcompany, Rosas, Les Ballets C de la B, Jan Fabre, Wim Vandekeybus och tg Stan. Grupper, ofta belgiska presenteras här och får sina internationella genombrott. Ett sånt exempel är De Onderneming. Men man har även internationell bredd, bara i år visades grupper och konstnärer från Kina, Kanada, Italien, Spanien, England, Sydafrika, Holland, Frankrike, USA, Colombia och Libyen (Nej, Norden har aldrig representerats). Men fokus ligger alltid, alltid på konstnären inte på den enskilda föreställningen/uppsättningen.
Tilltalet är hypermodernt och postmodernt – samtida är ett slitet ord som får duga. När man som jag bevistar sju föreställningar och dessutom konstutställningar på fyra dagar släpas man ut i dagsljuset.
Det är inga glada samtidsbilder som projiceras. Död, terror och ständiga ifrågasättanden av vårt ansvar tycks vara på tapeten. Stark följespott riktades i år mot den engelska performanceteatergruppen Forced Entertainment. Inte mindre än fyra olika uppsättningar presenterades. Tim Etchells, gruppens författare och regissör, stod till exempel jämsides med en av den moderna dansen stora: Meg Stuart, i en uppsättning. Bara en sån sak.
Två föreställningar knockade totalt. Spanjoren Rodrigo Garcías After sun och Forced Entertainments senaste storverk First Night.
Garcia kommer från Madrid och storstaden är en viktig kontext. Föreställningen dansas, pratas och frammanas av två otroligt förankrade aktörer. Alla performancegenrens kännetecken finns där: naket, vilt improviserat och rakt ut mot publiken, men allt är inrepeterat och otroligt precist. Kvinnan spikar fast sig vid ett bord och försöker sedan slita sig loss i blint raseri. Två små vita gulliga kaniner förnedras sexuellt av en man i röd S&M-mask. Allt i form av en vänlig uppvisning med döden eller snarare livets förgänglighet i fokus. Som slutbild ser vi en osande spishäll med hamburgare och ost som fräser. De bränns och osten smälter allt medan publiken köar för att komma ut. En bild av vår amerikastyrda värld som håller på att förbrännas?
Forced Entertainment gör i sin First night upp med oss som publik. Peter Handkes utskällning av publiken får ursäkta. Detta är det genialaste angrepp vi som publik kan utsättas för. Denna grupp är så unik i sitt samspel och sin ensembleavlyssning, att deras insmilande anleten gärna får skälla ut mig i flera timmar till. Här manar de fram bilden av ett kringresande teatersällskap, helt utan idéer, med stelfrusna leenden, (inte helt olikt en överansträngd primadonnas), försöker de hålla en usel kabaret vid liv. Man måste vara så bra som de är för att lyckas spela att man är usel och ändå få publiken, inte bara att sitta kvar, utan också skratta ihjäl sig. Efter föreställningen kändes det som om jag såg ut som en av de där smilande idioterna. Med ett stort nästan febrigt leende fastlimmat. Känslan sitter i länge…
Loading ...
