En dansare i knytblus hör också till ovanligheterna, men det är Maria Mebius Schröders kostym när hon som stressad föreläsare i molekylärbiologi rusar in och börjar fumla med overheadapparaten. Denna visar sig bli en projektionslampa för en skuggdans med dockor, en dans som även den levande dansaren deltar i. Overheaden förvandlas också till en spökaktig strålkastare, när dansaren tar plats i den som i en stol. Fingrar och tår blir åskådningsmaterial. Föreställningen är ett oförutsägbart medvetandeflöde, där nervositetens kreativitet illustreras och där själva föreläsningen iscensätts som konst. En bit cellofan, tomma overheadblad, en spritpenna och en vas: allt kommer till användning i gestaltningen. De rena danspartierna, som är högklassiga, representerar friheten från den pinsamma representationen. Fantasins flykt och gränslöshet om man så vill.
Efter paus kommer Ogum & Co i stan, en historia inspirerad av brasiliansk voodoomytologi, där tre dansare rör sig till samplade gatuljud. Det rörelserna saknar i finstilt säkerhet tar man igen i intensitet. Streetdansaren Phax Ahamada briljerar med sin specialitet, electric boogie i slow motion till livemusik som spänner från brasilianskt till disco och downbeat r&b. En aning oklart både till intention och utförande, men också charmigt och glädjespridande.
Obs: betyget ovan är ett snittbetyg för hela kvällen där Just in time får en fyra och Ogum & Co i stan en två av Nummers recensent.
Loading ...
