Teaterchef Virve Sutinen har hedervärda och höga ambitioner med sitt Dansens hus.
– En plats där man kan träffas för att diskutera stora samhällsfrågor i kontext av samtida konst utan att vara konflikträdd.
De konkreta diskussionerna får troligen sin peak under höstens stora internationella symposium Weaving Politics, då filosofer som Julia Kristeva, Slavoj Žižek och dramaprofessorn Peggy Phelan möter publiken i samtal kring konst, teori och etik.
– Det kanske mest intressanta symposiet i Europa den här hösten, tror Sutinen.
Internationellt besök får Dansens hus också från Berlin, där den argentinska koreografen Constanza Macras vanligtvis huserar med sitt kompani DorkyPark. I verket Open for everything vänder hon blicken mot de utsatta romerna i Östeuropa med hjälp av musik, dans och video.
Shobana Jeyasingh från Storbritannien kommer till Sverige med två verk, Toomortal som spelas i St Jacobs kyrka och är inspirerat av kyrkors dramatiska struktur. I Classic cut har Jeyasingh skapat en hybrid mellan klassisk indisk dans och samtida dans.
Sugen på att se tolv androgyna robotväsen i kroppsstrumpor och vita kontaktlinser? Då ska du genast boka biljetter till det norska kompaniet Carte Blanche och deras verk Corps de walk i koreografi av israeliske Sharon Eyal. Verket beskrivs som ett samtida dans-rave.
Iraqi Bodies presenterar Unidentified som ett inlägg i slöjdebatten och The Forsythe Company står för installationen Human Writes, som berättar om de hinder som fortfarande finns kvar för att kunna genomföra FN:s deklaration om mänskliga rättigheter.
Bland svensk koreografer märks Gunilla Heiborn som arbetar fram verket Akademien med inspiration från radioprogrammet Filosofiska rummet.
– Verket blir ett utvidgat radioprogram som kanske innehåller lite dans, förklarar Heiborn.
Kenneth Kvarnströms nya föreställning Come back (to me) pendlar mellar skir romantik och dunkel punk. Tre dansare och två musiker, bland annat Jonas Nordberg på lutinstrumentet theorbo, medverkar.
– Kanske dansar jag också själv, i alla fall har det skrivits en låt som heter Kenneths solo, berättar Kvarnström.
Också Helena Franzén och hennes dansare har musiker till hjälp på scenen. Jukka Rintamäki och Johan Skugge på steel guitar och piano kombinerar livemusik med förinspelat material i verket Slipping through my fingers.
Ännu mer livemusik blir det i Ryoanji – ett möte, en hyllning till tonsättaren och avantgardisten John Cage, som skulle ha fyllt 100 år i år. Johan Petri, som regisserade pjäsen John och svamparna om John Cage på Dramaten förra året, regisserar och koreograferar på Dansens hus lilla scen.
Slutligen – som en tidig julklapp till alla som ännu inte har sett Svansjön återkommer Benke Rydmans energiska streeetdanceversion till Stora scenen i december.
För hela höstprogrammet på Dansens hus, klicka här.
Loading ...
