Som producenter för Dansdagar 01 står Torsten Schenlaer och Lars Eidevall som till vardags är verksamma som konstnärliga ledare på Dansstationen. Nummer fick en pratstund med en upptagen Herr Schenlaer inför de stundande gästspelen.
Hur tänkte ni när ni satte ihop programmet som ska presenteras under festivalen?
– Vi hade inget speciellt tema den här gången som vi till exempel hade förra året. Då nyttjade vi våra kontakter med koreografer och dansare i Holland och fick till en slags landskamp Sverige-Holland.
– I år bygger det mesta på det faktum att vi fått tillfälle att resa ut i världen, bland annat till Belgien och Hong Kong, dit vi varit inbjudna för att tala om och presentera hur vi arbetar med barn- och ungdomsdansfestivalen Salto! Under resans gång fick vi möjlighet att se föreställningar med lokala dansare och det som vi verkligen fastnade för gjorde vi vårt bästa för att få hit.
– Ett helt subjektivt program från vår sida med andra ord!
Vad har dessa föreställningar som gör dem unika och fångande?
– Två av uppträdanden har sverigepremiär – Karine Ponties från Charleroi Danses i Belgien och Daniel Yeung från Hong Kong. Det känns roligt att presentera två skickliga dansare för malmöpubliken och en ynnest att Daniel flyger till Sverige endast för att ge föreställningar på Dansstationen. Ett riktigt lyxbesök.
– Sedan skiljer sig föreställningarna åt och det ger en viss bredd. Två föreställningar är mer åt det experimentella hållet medan Bo Arenanders Orbit och Korines Ponties uppträdanden är mer åt det poetiska hållet. Arenander och Pontiers fokuserar mer på den ”rena” dansen.
– Om man tillhör kategorin människor som gärna går på teater men inte riktigt har fastnat för dansen som uttryck tycker jag absolut att det är meningsfullt att se de två utländska gästspelen eftersom de är mer teatrala, anser Torsten.
Och så händer det saker på stan…?
– Absolut. Dansens dag firas inte enbart med föreställningar av professionella dansare. Under lördagen och söndagen den 28-29 april kommer olika grupper av amatörer och halvprofessionella dansare att samlas på Gustav Adolfs Torg för att gemensamt fira dansens uttryck. Förhoppningsvis kan det locka människor som vanligtvis inte skulle tagit sig ner till oss för att se en föreställning.
– Och att vara dansare är ett yrke så naturligtvis är det skillnad i skicklighet, vilket i sig inte betyder att amatörer och halvprofessionella inte är värda att betrakta, men föreställningarna under Dansdagarna 01 visar på en yrkesskicklighet som kommer efter år av arbete.
…och publiktillströmning?
– Jodå, publiken kommer. Visst är samtida dans en smal genre och folk i allmänhet har inga referensramar. De vet för lite, helt enkelt, och det är synd. Om jag ska problematisera så är det likadant över hela Europa. Koreograferna och dansarna finns men teatrarna vågar sällan satsa av rädsla för ett publiksvek.
– Å andra sidan är vi ingen jättescen utan har plats för hundra personer per föreställning och det brukar vara fullt. Det känns kul.
Loading ...
