Dansens Hus inleder sitt jubileumsår med ett gästspel av en av den postmoderna dansens ikoner. Den amerikanska koreografen Trisha Brown är en direkt länk till den moderna dansens rötter.
En mycket vital länk eftersom också hennes tidiga verk känns fräschare än mången nyskapad koreografi.
Brown studerade för dansvisionären Anna Halprin vars influenser man kan se i koreografins organiska flöde. Rörelsen är i en sådan total överensstämmelse med kroppen att det är som om den andats fram.
Det andra dominerande draget i Browns koreografi är den genomkomponerade formen, som inspirerats av hennes tidiga studier för kompositören Robert Dunn i början av 1960-talet.
Denna fusion av vad man skulle kunna kalla en organisk rörelsefilosofi och en genomstrukturerad form resulterar i en utsökt raffinerad koreografi. En koreografi som i Repertory evening har nått den fulländning man kan förvänta sig av en av den samtida dansens främsta namn.
Programmet innehåller fyra verk: Set & Reset (1983), If you couldn’t see me (1994), Opal loop/Cloud installation #72503 (1980) och L’amour au théâtre (2009). Trots sin raffinerade komplexitet är verken lätta och lustfyllda och här och där skymtar en subtil humor fram.
Samtidigt genomsyrar Browns musikalitet koreografin så starkt att jag får en upplevelse av musik även när dansen sker i tystnad.
Som bonusmaterial visas nio av Browns tidiga minimalistiska verk i Dansens Hus foajé i programmet Early works. Programmet manifestar hur väl Brown har förvaltat sin koreografi. Ursprungligen var verkens styrka det experimentellt utmanande men nu drygt 40 år senare har de mognat till minimalistiska mästerverk ur vilka en ny generations dansare lockar fram nya kvaliteter.
Videoverken som visar hur det såg ut när Trisha Brown och hennes dansare skapade danshistoria i 1970-talets New York visas fram till den första april.
Loading ...
